Arkeolog, dagdrömmare och random weirdo

Almedalsbiblioteket = Babianavföring

2012-02-07T15:23:00.007+01:00

Presenterar följande incidenter från de senaste 7 dagarna. Sen får folk tycka vad de vill.

1. Vad har de för rätt att döma mig och mitt psyke utifrån mina lån? De tyckte att det var skumt att en liten söt liten (klapp på huvudet jo jag tackar ja) tjej som jag lånade så mkt böcker om jakt och ammunition, varpå de vände sig till Fredde och sa:

"hoppas att hon är snäll i övrigt i alla fall".

Så jag är inte snäll för att jag föredrar att gå ut i skog och mark och jaga min egna, ekologiska, frispringande mat snarare än att köpa sönderstressat, antibiotikapumpat kött från Danmark och Irland?

2. Lånade böcker om div. konflikter för efterforskningar till min B-uppsats i Historia. Möttes av ett otrevligt muttrat:

"Mhm, här gillar vi krig minsann. Finns bättre saker att läsa om."

3. Kom på frågeställning till B-uppsats och ville låna en bok. Faktiskt första seriealbumet om Iron Man där hans ursprung etc. förklaras. (Stå ut här, ni kommer få en förklaring till detta något udda fjärrlån snart). Svaret jag fick på detta se screen grab nedan:

I vanliga fall så skulle jag nog inte brytt mig så mycket och tagit mig i kragen och offrat lite cash för att köpa boken. Men nu var måttet rågat (ja jag kanske har en något kort stubin). Jag samlade mig dock så gott jag kunde och skickade tillbaka följande svar:

Ska bli spännande att få se vad jag får för svar. Vill slutligen passa på att poängtera att jag har den största respekt för bibliotekarier då biblioteket har varit min favoritplats under många tomma timmar som behövts fyllas med innehåll. Dessutom råkar en av mina bästa vänner vara bibliotekarie (dubbel respekt), men på Almedalen finns det inget trevligt.

Det är ett ställe som helt har gett upp tanken på att vara ett bibliotek. Istället har de valt att hämta inspiration från fritidsgårdar och lekparker när det kommer till koncept så som studiero, uppmuntran till högre studier eller allmän atmosfär. Det är en plats dit drömmar går för att dö.

Personalen är otrevlig, akustiken är fruktansvärd(studieavdelningen ovanför barnavdelning och café med en open air planlösning). Hela stället är ett enda stort grupprum där mamma-maffian regerar, och om tystnad och andakt eftersökes så förpassas man till den iskalla tysta läsesalen där minsta lilla harkling eller hostning bemöts med arga blickar från andra (minst lika irriterade) studenter.

Löften om vad som komma skall:

2012-01-21T08:10:00.003+01:00

Har uppdaterat mitt storyverse ännu en gång. Inte ett superlångt kapitel den här gången heller men lite längre än kap 1 är det iaf.

Terra Incognita; Del 1, Kapitel 2 - Short-round memories...

Passar dessutom på att bjuda på ett litet stycke story som ligger en bra bit in i framtiden. Bara för att jag kan. xD

”There, there”. Merk patted her on the back with just as much enthusiasm that one could expect from crotch-rot, or perhaps herpes, but not from someone that was supposed to be a friend. She took no notice though. Too caught up in grief for Merks half-assery, or even his usual amount of super-douchery, to work its usual brain-melting magic.

Det finns en chans...

2012-01-17T22:02:00.000+01:00

... Att en armé av Adam Baldwin-utomjordingar har invaderat och är här för att ta över världen. Mitt nya uppdrag är att hunta ner moderskeppet och se om det har en navel. Ja, jag vet att det låter crazy men jag har bevis. O_o

Uppdateringar i mitt nya storyverse

2012-01-13T00:43:00.002+01:00

Jag klarade det. Deadline met. Jääjs.
Kanske inte så mycket text såhär i början men baby steps. Håller på att få maskineriet att gnissla igång.

http://terravittoria.blogspot.com/

Panik...

2012-01-12T22:07:00.002+01:00

Jag sitter och köttar mot en deadline. Det jag ska skriva är inget långt stycke. Mer en del av prologen typ. Men fan vad svårt det ska vara att få ner. Speciellt när man ägnar kvällen med att förolämpa folk istället för att göra något vettigt. :p

Men förhoppningsvis så ska det finnas en uppdatering eller så på http://terravittoria.blogspot.com/ om ca 2 timmar. Alla kommentarer på språk etc. är välkomna. Jag ska försöka ta det lugnt och inte kötta huvudet av er om jag inte håller med. Känner att jag gjort tillräckligt av den saken idag.

Open letter to Adam

2012-01-12T21:26:00.000+01:00

I understand if you find me annoying and will block me but just let me say;

1. I’m a big fan and has been since I first saw you in Full metal Jacket (when I was far too young to be allowed to watch it, and far too young to even slightly understand what the movie was actually about). And became an even bigger fan when I realized that you’re more than the usual celebrity yes-man and makes good political points.

2. I’m a person prone to discussions for the sake of discussion. If that makes me a person that shifts goalposts in your eyes. So be it, I respect your opinion.

3. I admit that the mention of condoms was a bad example and that I simplified things in a pretty moronic way.

Now to the point. I do not wish to disrespect your opinion about abortion. I do however find that the video you posted made abortion equal to the holocaust. And I see how that in numbers seem that way. I mean the abortion numbers in the world is ludicrous. People talk about a woman’s right to her own body, but very few talk about her responsibility. If you don’t want to have children (and this is my personal opinion), you should do everything you can to PREVENT pregnancy. (I’m convinced that I would be the most horrible mom in the world but maybe someday I’ll change). But I’ve also read the article you referred to; International Human-Rights Law and the Unborn Child. And it was the following sentence that made my thoughts wander into that of birth control vs. abortion: “I will maintain the utmost respect for human life from the time of conception, even under threat…”

Conception: Become pregnant with a child. To me that is the very moment the sperm penetrates the egg (right me if I’m wrong). Using birth control pills doesn’t necessarily prevent that from happening. The pill works in three ways: 1, prevent ovulation. 2, make it harder for the sperm to get to the egg. 3, prevent an eventually fertilized egg from sticking to the uterus. So wouldn’t that last part be considered a form of abortion? Where do we draw the line?

I’m not seeking to change your mind in any way, nor am I trying to seek your approval. I just wanted to explain how I think. I’m still young (I hope) and I can nothing but question and hopefully learn.

I also admit that I have a hard time expressing what I’m trying to say in written English (not a subject in school that I received an A+ in) since my native language is Swedish, and Twitter makes it hard for me to hold a civilized discussion since I just have so many words per tweet to express it in.

I hope I haven’t wasted your time and if we ever meet in real life I promise I’ll shut up with the political stuff and leave it to the pro’s, and just be happy for an autograph.

Yours sincerely

Nicole Karmefjord

Swedish hardcore fan (kiss-ass? I hope not, I was going for polite.)

The monkey:

2012-01-12T19:18:00.001+01:00

"...Chittering monkey, in the spring he climbs treetops, and thinks himself tall..." <----- Me today? No, me always. Humble pie? Yes please. Keep em' coming.

Då var mitt senaste projekt public...

2012-01-04T16:20:00.002+01:00

Har påbörjat en ny story. Tidigare har jag varit mycket hemlighetsfull (läs paranoid) med att publicera mina storyverse online. Men den här bara vrålade på mig tills jag inte såg någon annan utväg.

I första hand kommer jag publicera min berättelse på:

http://terravittoria.blogspot.com/

Men så småningom så kommer den även dyka upp på kapitel1.se. Ev. vill jag ha en egen hemsida åt berättelsen men det får komma senare.

Bilder publiceras på:

http://rafnhir.deviantart.com/

Tebaxx...

2011-12-29T20:35:00.005+01:00

Efter en awesome jul i Pescara, Italy, så är jag nu hemma på ön igen. Krävs lite att vänja sig vid att solen går ner vid 14.55 istället för vid 17-tiden. Är sjukt trött nu. Men jag lever på the high som jag skaffade mig i Italien. Var där i 10 dagar som varierade i intensitet. Det blev en del goda drinkar, lussekatter och gos med min älskade syster. På de slöa dagarna satt jag med skriv/ritblock eller datorn i knät. Har skrivit mer på en vecka än vad jag gjort de senaste tre månaderna. Det känns toppen.

Hoppas att the happiness håller i sig så jag kan vara mer kreativ. Har så mycket idéer just nu och jag vill verkligen pränta ner dem innan de försvinner. Hade Christin över på fika igår. Var trevligt att catch up lite efter julen och bara snacka lite skit. Altid trevligt att hänga med en bra polare. Även om jag nog halvt fan-girlade ihjäl henne igår. Men jag kan inte hjälpa det. T_T
Så mycket prettys har landat på min tallrik på sistone. Nu är det dags att go crazy i väntan på ljusare tider!

"...Whoo! My John Thomas is about to pop off and fly around the room, there's so much tasty in here..."

Jayne Cobb

Jag har mina dåliga dagar...

2011-12-03T19:08:00.002+01:00

Och jag har mina bra. Tack och lov var idag en sån dag. Vaknade i morse och kände mig utvilad för första gången på mycket länge. Har inte varit så värst aktiv idag kanske. Men jag har lyckats få lite gjort i alla fall.

Har mockat hönshuset, skrivit lite, tecknat lite och övrig tid har jag glott på Chuck. Trodde aldrig att den serien skulle vara så bra. ;)

Har dessutom kommit på lite fler karaktärer i mitt skrivande. Jag har nu även en trevlig rättsläkare vid namn Devon. <3

Devon är sådär mysigt förtjust i gamla filmer, klassisk musik, historia och brutala mordplatser. Ju mer förruttnat och motbjudande desto bättre. Min "gamle" gosse har stor potential.

Har sluppit huvudvärken idag också. Vågar inte ta ut för mycket men jag hoppas att det kommer fler bra dagar snart. Smärtan i kroppen är fortfarande kvar. Men den kan jag leva med så länge jag har något att glädjas åt.

Jag har mina bra dagar...

2011-12-01T20:30:00.007+01:00

och jag har mina dåliga.

Idag har tyvärr varit en dålig. Blir mycket gnäll nu men jag måste få det ur systemet. Ingen glädje jag visar är äkta och hur jag än försöker, tom, tvingar mig själv att känna så kan jag inte. Den fysiska smärtan blir bara värre och värre. Det känns som hela min kropp är ett enda stort blåmärke och hjärnan spränger innanför pannbenet på mig.

Jag hoppas att det inte är något allvarligt. Jag har ju mina bra dagar. Men med risk för att låta super para(emo)noid så känns det som jag är döende. Vet att det är ångesten som actar up, men jag är nu uppe på maxdos bara för att kunna bete mig någorlunda normalt. Tabletterna hjälper inte mot sömnbesvären längre heller. Försöker vara ute och springa och gå. Men konstigt nog så blir bara smärtorna och huvudvärken värre.

Jag jagas av mardrömmar de få timmar jag sover och bilderna jagar mig under de timmar som jag är vaken. Jag begraver mig i mitt skrivande för att ha något som knyter an till den som jag verkligen är. Den som jag en gång var. Men jag vet inte längre om jag kan hålla fast vid det.

Det känns som det har gått så långt nu att jag inte längre kan lägga av fasaden. Jag har en roll jag spelar och jag spelar den bra. Jag vet att ju längre jag är fast i det som alla förväntar sig att jag ska vara desto svårare kommer det bli att bli mig själv igen.

Som det känns nu så önskar jag att jag aldrig hade flyttat hit. Hade jag stannat i skåne så hade jag varit olycklig för annat men jag hade iaf varit true to myself.

Här är jag ingenting längre.

Brukar inte...

2011-10-30T22:13:00.002+01:00

Avslöja mina skriverier... Men här kommer en liten sneak på ett av mina projekt. ;)

Scen XII

I vilken Korpral Norby hjälper en svårt sårad soldat tillbaka till de egna leden och där två bröder för ett kort ögonblick får ett efterlängtat återseende, bara för att skiljas åt igen...

Mer än så säger jag inte. ;p

Skumma drömmar...

2011-10-28T14:24:00.002+02:00

Är absolut ingen bristvara i det här hemmet. Eller i det här huvudet skulle jag väl snarare säga. Den senaste veckan har varit fylld av skum symbolik och krig.

Vad säger man när nazister tar över ens hus och ens mark och man tvingas smuggla kycklingar för att de inte ska bli gasade? Hur stor kan en Rönn bli? Kan den bli över 30 meter hög och sträcka sina grenar över 50 m i diameter? Och vad betyder det när man plötsligt ser den vittra och dö? En mild vinter?

Det är lite jobbigt bara. För när jag vaknar efter en natt med skumma drömmar så känner jag mig inte riktigt utvilad. Det är som jag varit vaken dubbelt upp istället. Levt ett liv till i den skumma parallella värld jag försvinner till när jag sover. *suck*

Det borde få räcka med ett liv i taget kan man tycka.

Vissa drömmar får mig att vakna upp med sorg i hjärtat. Det är bara en dröm men ibland blir jag så berörd. Så väldigt illa berörd av vad jag upplever. Främst så hatar jag hur detaljerade och verkliga drömmarna kan kännas. Speciellt när jag inte är jag. Utan någon annan. Fast i en kropp som inte är min och med minnen som tillhör någon jag inte känner.

Jag vet inte vad jag skulle göra mitt i ett pågående krig mellan Sverige och Frankrike. Speciellt inte om det stora slaget som jag hamnat mitt i stod i Helsingborg på 1700-talet. Men där var jag. Vid ett tillfälle blev jag refererad till som Votre Reine. Vems drottning?

Den döda Fransmannen....

"J'accuse..."
"Jag anklagar..."

Jag står anklagad för mord. Hans vålnad anklagar mig.
"J'accuse, j'accuse", säger han lugnt och tyst medan han pekar på mig.
Tyst och mjukt men orden träffar mig hårt. Jag vet att jag är skyldig.

"Trahison", fortsätter han. I hans ögon brinner ett hat som jag inte kan värja mig mot.
Jag lät honom dö. Jag dödade honom. Han är död men ändå vittnar han. Han är död men ändå anklagar han.

"Inte ens vår drottning var sen med att förråda oss."
Där var det igen. Drottning. Ord från en domare jag inte kan se.
Bara han står framför mig. Jag valde dem framför honom. Vem har jag då förrått mer?

Kriget rasar...
Jag slåss med en ilska som är olik mig. Jag känner mig försmådd.
Någon har gjort mig mycket ont men jag vet inte vem eller när.
Min fiende.

Han är där, på andra sidan, min själsfrände.
Men han leder de andra. Männen i de vita uniformerna.
Är han verkligen min fiende?

Vi är starkare. Vi slåss mer vildsint. Vi vinner.
Deras trupper minskar i storlek. En efter en faller de under våra sablar, bajonetter och under vår gevärseld.
Varför finns där ingen tillfredsställelse?

Vi står där. Bara han och jag. Sabel mot sabel.
Våra trupper är någon annanstans. Det här är vår strid.
Jag gör utfall, han parerar. Igen. Igen.

Utan ilska slår han plötsligt tillbaka. Precist. Exakt. Utan det hat som brinner i mig.
För varje hugg flisas min sabel sönder. Bit för bit skalas den ner.
Jag kunde lika gärna ha slagits med ett vaxljus i handen.
Jag förlorar kampen. Men han vet att han håller på att förlora kriget.

III

Han tar fram en kniv. Men han dödar mig inte. Istället knäfaller han framför mig och ler.
Hans ögon är sorgsna. Jag minns att jag alltid älskat hans bärnstensfärgade ögon.
Det var de ögonen som först hade fångat mig i Versailles.

Minnen som inte känns som mina egna fyller mig med mer ilska.
Hans ögon ber... nej, betvingar mig.
Jag vill inte förstå vad han ber mig om. Vill inte förstå vad han kräver av mig.

Han ser mig djupt i ögonen, smeker undan en blond hårlock ur ansiktet på mig, och sluter mina händer kring knivskaftet.
Jag börjar gråta. Sorgen river sig upp ur bröstet på mig och ett halvkvävt skri klöser sig ut ur min strupe.

"Sluta". Jag ber honom.

Han hyssjar mig mjukt. Utan ord för han mina händer mot sitt bröst.

"Jag vill inte".

"Gör det!"

Han hjälper mig att trycka in kniven i hans bröst. Blodet väller fram och färgar hans vita uniform.
Jag känner mig förvirrad, och förundrad.
Det gick så lätt. Det fanns inte något motstånd i hans kropp. Som om vore han helt tom innanför sitt yttre skal.
Men när han flämtande spärrar upp de vackra ögonen i något som ser ut som plågad förvåning, vet jag att han har ett hjärta.
Ett hjärta jag precis har genomborrat.

I hans ögon finns något mer. Glädje? Förväntan?
Allt rörs ihop. Jag vet varken in eller ut längre.

"Träffade jag rätt? Träffade jag hjärtat?"

Han ser på mig med sorg och kärlek i blicken. Han nickar.

Jag håller honom i mina armar och gråter. Blodblandad saliv bubblar ut ur munnen på honom.
Hans ögon är nu slutna. Hans andhämtning är tung och rosslande.
Förutom en stor, mörk fläck på hans uniform så kommer det inget mer blod.
Varför blöder han inte mer? Blöder han invärtes?

Jag känner mig mer och mer förvirrad allt eftersom minuterna går.

"Är det över snart?"

Han nickar svagt. Jag blir rädd. Ångest.
Jag mår dåligt för vad jag har gjort. Han får inte dö!
Mina kinder hettar, blodet susar i öronen på mig, hela kroppen fylls av en obekväm krypande känsla.
Han fortsätter rossla, andas, leva.
Plågas?

Varför tar det så lång tid för honom att dö? Kommer han kanske att överleva?
Jag vill ropa på hjälp men min röst vill inte bära upp orden.
Jag vill inte att han dör.

"Är du död?"

Han tvingar fram ett ord.

"snart..."

Minuter blir till timmar. Natten faller.
Regelbundet som en klocka som ringer in midnattstimmen drar han ett rosslande andetag efter ett annat.
När gryningen till slut hägrar och dimman sakta kryper längs med marken drar han ett sista andetag.
Med en suck är han borta. Jag sitter kvar, smeker honom över hans bleka ansikte.
Gråter. Gråter bittra tårar.

Vad jag gjort kan jag inte göra ogjort.
Hur mycket jag än önskade annat så har jag dödat min själsfrände.
Jag kysser hans panna.

"Hon valde våra fiender framför oss. Er drottning har mördat er kung. Frankrike ska aldrig resa sig ur askan igen"
Med de orden försvinner han. Min närvaro är den enda som finns kvar. Fylld av skam och sorg står jag ensam i världen.
Det är stilla morgon nedanför Kärnan. Världen är död, och i den gryende solen brinner min själ för evigt.

Min dom; evig plåga. Mitt straff; ensamhet.

Jag vaknar och känner mig trött och sorgsen. Med nackspärr dessutom. Undrar lite vilka de var. Min dröms version av Romeo och Julia. Jag hatar när främmande karaktärer... själar (?) (vetenskapsmänniska men man kan aldrig vara helt hundra) bestämmer sig för att det är ok att messa med mitt liv och mina känslor.

Fånge...

2011-09-18T20:49:00.002+02:00

Ett hjärta överfyllt av känslor, utan förmåga att förvandla dem till ord, blir de till istappar. De tynger och fryser. De skaver och river. Fröjd blir smärta, glädje blir ångest och maktlöshet är det arv som efterlämnas. I ett hjärta överfyllt av känslor får jag inte längre plats. I jakten på perfektion torteras jag. I min oförmåga att skapa ord hålls jag som fånge.

Om lycka och hemska saker

2011-08-24T10:28:00.003+02:00

Läste något på en sida idag och blev lite illa berörd. Personen gnäller över att det går så dåligt för henne i livet just nu. Hon tycker det är så orättvist att hon mår så dåligt när så många runt henne är lyckliga trots att de inte förtjänar det...

Här hakade maskineriet upp sig för mig. "Trots att de inte förtjänar det".

Hur tänker man då? Har inte alla människor rätt att vara lyckliga? Hur kan någon inte förtjäna att vara lycklig. Det är väl en grundläggande mänsklig rättighet om något?

Man kan argumentera att folk som Saddam, Hitler etc. var onda människor som gjorde hemska saker och därför inte förtjänade att vara lyckliga. Men då kommer jag med ett motargument. Det är min djupaste övertygelse att lyckliga människor, verkligen lyckliga, inte gör hemska och onda saker.

Onda människor letar också efter lyckan men har kommit så långt ifrån den att de tror att makt och ägande är rätt väg dit. Men i slutet så förtär deras girighet dem. Hade alla varit lyckliga så hade världen nog vari en mindre komplicerad plats att leva på.

Summan är i alla fall att man i grund och botten skapar sin egen lycka. Man sätter själv kraven och de materiella barriärerna för sig själv. Det är svårt att hitta ut och det är inte lätt att vara lycklig. Men var inte missunnsam mot dem som hittat lyckan.

Falskhet...

2011-08-08T09:20:00.002+02:00

Jag bespottar dig. Du är ett gift som tar sig in i svaga själar. Otaliga är de som har lurats av din parfymerade sötma. Men jag ser bortom. Hör ondskan drypa ifrån varje ord. Men ändå fräter din förbannade syra i min själ. Biter i mitt hjärta och hugger i mitt sinne. Varje dag slår jag mig ut ur ännu ett nät, ännu en bur, som du har spunnit med dina lögner. Jag blir svagare och bara ekot av mina sanningars toner finns kvar. Men på något sätt ska jag besegra dig. Du är ormen, hydran, horan och en dag ska du falla för mitt svärd.

Du...

2011-06-27T17:18:00.001+02:00

Ibland känner jag mig lycklig också. Det är skönt. Känslan av att ha hittat en plats med någon som man trivs med.

Enbart tanken på ditt namn, ditt leende eller dina ögon, mig att vilja jubla, dö, skrattande som en galning springa rakt ut ur min lägenhet och omfamna allt och alla som jag möter på min väg.

2011-06-21T15:08:00.000+02:00

"Lyssna till ditt hjärta, allting kan du få. Satsa på dig själv, och känn hur bra du mår. Och när du måste välja ska du tänka till. Du är en individ och du ska göra som du vill." /Last Call

2011-06-17T17:20:00.000+02:00

Fattar inte hur världen kan vara så totalt skruvad som den är.
Människan har alla förutsättningar att leva i frid och harmoni med varandra men istället väljer vi att aktivt skada varann så mycket det bara går.
Nu talar jag inte bara om krig mellan nationerna utan även i vårt vardagliga liv.
Alla har någon de stör sig på eller t.o.m. hatar och mycket av människors tid och energi går åt att lista ut hur de ska få de här personerna som de ogillar att må dåligt.
Men vore det inte bättre om man istället slösade sin nergi på dem man faktiskt tyckte om. Eller varför inte bara gå ut på stan och hälsa på en främling? Kanske till och med ge denna främling en kram?
Tänk att bara kunna hälsa på alla du möter och få ett leende och en hälsning tillbaka.

Poesi

2011-06-12T15:13:00.000+02:00

Det finns ingen poesi i världen längre. Den är död. Ligger mördad på papper och i pärmar. Blod av bläck fläckar sida efter sida men dess sanna essens är borta för alltid...

The road to Santiago...

2011-06-10T09:49:00.000+02:00

Solen skiner, fåglarna kvittrar och livet borde vara helt underbart. Tog en kvick kvällspromenad runt muren igår och bara njöt av fötternas rytm mot marken. Plötsligt kom saknaden krypande igen. Snabba glimtar av en annan värld. Dofter, ljud, språk, smaker och känslor som inte existerar här. Jag saknar något... Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det skulle vara. Men något fattas mig.

Den 13:e juni närmar sig med stormsteg. Årsdagen för min resa. Det är snart 4 år sedan jag gav mig iväg för att finna mitt sanna själv och lära känna min själ. Jag saknar naturen och känslan av att vara en människa i sitt rätta väsen. Inte den sociala varelse som kallas människa utan den biologiska skapelse som är människan.

Jag levde för att vandra. Det var mitt enda syfte. Vaknade med solen, drog på mig skorna, slängde upp ryggsäcken på ryggen och bara gick och gick tills solen började gå ner framför mig.

Jag saknar folket, människorna jag träffade i byar och ute på stigarna. De rena obefläckade själar som stödde mig i min strävan. Kristna, Muslimer, Buddhister, Judar, New Ageare, och Ateister. Alla vandrade de samma väg, olika syften med samma mål och ingen dömde mig för att jag inte är religiös. Jag var lika mycket en pilgrim som de. Jag hade min egen strävan och vi alla skulle fram till samma mål till slut.

Jag saknar maten, djuren, byarna, vandrarhemmen, glädjen, ostördheten... Ja till och med blåsorna och skavsåren saknar jag. Den molande smärtan och bytandet av bandage, lindor och plåster. Alla känslor och sensationer blev mer äkta där.

Det var en del av att leva. Oavsett om jag hade ont, frös, var varm, lycklig eller ledsen så gav det mig liv och en närvaro inom mig själv som är svår att beskriva med ord.

Så igår när jag vandrade ensam runt ringmuren saknade jag min vandringsstav, mina skor och min ryggsäck. Minnet av vänner som jag kanske aldrig kommer att få träffa igen blev mer påtaglig.

Där hade jag så många omkring mig men från början var jag helt ensam, jag kände ingen, och mina egna två ben var de enda som kunde bära mig. Jag hoppas bara att de kommer att orka bära mig till Santiago fler gånger...

Buzzador???

2011-06-09T10:52:00.004+02:00

En liten grej som jag brukar sysselsätta mig med bara...

Jag är en så kallad Buzzador. Detta innebär att jag får prova och vara med och marknadsföra spännande varor och tjänster. Genom att presentera produkterna för folk i min närhet så får jag feedback som jag sedan rapporterar tillbaka till företaget. (Lol. Vad inövat det lät xD)

Just nu är jag faktiskt med i 2 st kampanjer. Den ena är Philips Sonicare HealthyWhite som är en eltandborste som ska ge vitare tänder.

Måste säga att mitt intryck av tandborsten än så länge är mycket bra. Tänderna känns rena och fina och all form av plack och dyl. är borta. Det var dock länge sedan jag hade en eltandborste sist så jag vet inte hur den står sig mot andra på marknaden. Men jag skulle definitivt rekommendera folk att köpa den här. Gillar att den har ett sensitive läge och att det inte är roterande borsthuvud. (Min förra eltandborste hade det och jag tyckte det kändes som att borsta tänderna med en förbannad iller)

Det negativa jag har att säga om den här produkten är att den kittlar lite när man borstar. x3

Men det handlar nog mer om att jag är överdrivet kittlig. Hihi!!

Den andra kampanen som jag är med i är Tassimo T20 -kampanjen. Jag har inte fått hem min Tassimo än men jag väntar spänt. För dem som inte har helt koll så är Tassimon en kaffemaskin (eller eg. borde man kalla den för dryckesmaskin då den även gör varm choklad och te).

I hushållet finns sedan tidigare en kaffemaskin av märket Dolce Gusto, så när Tassimon kommer så hade jag tänkt hålla lite "dryckesprovning" här hemma hos mig. Då hade jag tänkt köra blindtest med mina vänner där de får smaka kaffe, choklad och te från de bada maskinerna och sätta betyg på dem. Det blir ett kafferep som heter duga. ;)

Det är faktiskt väldigt kul att vara Buzzador, och det tar inte upp så jättemycket tid heller. Ofta brukar jag försöka Buzza lite diskret så det inte direkt känns som ett säljparty, och jag har aldrig varit med om polare (ännu) som tackat nej till att prova lite nya saker i utbyte mot lite feedback.

Hur länge det dröjer innan man kommer med i olika kampanjer kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl man passar in i de kriterier som satts för kampanjen.

Låter det lite intressant kanske. Isf får ni gärna joina. :)

Följ länken nedan så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Raven), det är alltid kul att få lite extra poäng för a man värvar folk liksom ;)

https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1&lang=SE&refstr=Raven

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken:

http://www.buzzador.com?refstr=Raven&lang=SE

Ha en underbar dag i solen!!

2011-06-06T17:09:00.000+02:00

Det är svårt att med egna ord försöka uttrycka det som jag känner. Så jag försöker så gott det går. Jag har tidigare föraktat människor för deras oförmåga att uttrycka sig klart, men nu förstår jag hur svårt det i själva verket är. Ord, tal, att försöka forma varje känsla till något begripligt och att sedan fylla varje sådan stavelse i varje ord med precis så mycket känsla som det höll för.

Jag kan komma på mig själv med att stå alldeles orörlig ibland, stirrandes på en tom skärm, på ett papper, vadsomhelst, ett löv utanför mitt fönster, fullkomligt uppslukad. Ibland känner jag mig underlig, svag, matt, febrig, skör, eländig och konstig...

Min hjärna smälter...

Till minne av...

2011-05-30T14:38:00.000+02:00

Vi satt i samma rum han och jag. Båda med våra sorger och smärtor tryckandes på våra hjärtan. Han gav mig en blick från sidan och han drog svagt på munnen. I hans ögon brann ingen eld längre och jag visste att han tänkte på allt jag gjort mot honom. Allt han någonsin haft har jag tagit ifrån honom allt han någonsin känt något för har berövats honom. Och i det sneda leende han gav mig så undrar jag om jag inte kunde utläsa en vag förnöjsamhet. Någonstans undrade jag om han tyckte att det hade blivit min tur nu. Min tur att få lida så som jag hade låtit honom lida.

Vi satt i samma rum han och jag. Inget ljus trängde ner till oss där vi satt sida vid sida. Han med tom blick och ett snett leende. Jag, en skugga med ett värkande hjärta. Båda med minnen av nära och kära som vi hade velat hålla nära oss mycket längre. Båda med skuldkänslor för att vi inte ägnade dem som nu har gått vidare all den tid som de verkligen förtjänade.

Jag grät högt till ljudet av deras röster, deras personligheter skämt och egenheter. Tankar av dem som döda ting. Som ruttnande kroppar långt nere i jorden eller brända till aska. Jag grät högt medan livet tycktes mig en för tung börda att bära.

Vi satt i samma rum han och jag.

Jag saknar er! <3

2011-05-28T15:11:00.000+02:00

Mannen tror att han väljer kvinnan, men det är nästan alltid tvärtom. Det är kvinnan som väljer den man som skall välja henne. /Paul Géraldy

Vänner...

2011-05-27T14:58:00.001+02:00

Jag älskar mina vänner!!! Både dem här på ön, de som har flytt härifrån och de som aldrig flyttade hit. Vad hade jag varit utan dem?? Frågan är nu bara vem som finns kvar därute att betala borgen för oss? )

Lyssna till ditt hjärta?

2011-05-25T15:21:00.003+02:00

Sitter här i vårrusket och läser igenom min egen blogg. Det var ett tag sedan jag skrev något sist. Har inte haft så mycket tid för mig själv på sistone. Hela tiden har det varit något på gång och jag gillar inte att blogga när jag har folk runt mig.

Det är svårt ibland. Så är det för alla människor. Många av mina vänner, och jag med dem, känner sig tyvärr deppade för tillfället. En väninna skriver så vackert i sin blogg och jag önskar nästan att jag hade ett hjärta som hennes, och en själ som var lika fri och ofjättrad av mörka tvångstankar och cynisk bitterhet.

Själv är jag en kvinna som styrs av min hjärnas privata lila stasi-regim. Går något det minsta bra för mig, eller om spontana känslor börjar dyka upp, så formar jag snabbt alltihop till en rubriks kub som jag genast plockar upp och börjar vrida och vända på tills det inte finns den minsta chans att färgerna någonsin kommer att hamna rätt igen.

Men när det kommer till att ge andra råd så är jag ett ljusets riddare, en klarsynthetens förespråkare. Jag sitter där på min vackra vita springare av förnuft och spetsar alla negativa tankar som lurar på mina vänner. Rättvisan är min lans och lyckan är min sköld. Sen när slaget är vunnet så haltar jag lojt hem till min murkna lilla stuga ute i den mörka skogen och sitter där i förtvivlans sura regn till ännu ett rop på hjälp hörs över hedarna.

Jag vet inom mig att även om lösningen till livets alla problem kan tyckas ligga långt borta, så är sanningen den att man aldrig behöver vandra vidare långt för att hitta vägen som leder till den. Man ska se på vägarna som ligger framför en och låta sitt hjärta styra. Den väg som väljs genom hjärtat är den väg som leder dit du ska vara i livet

Så enkelt. Så förnuftigt. Men ändå så fruktansvärt svårt att följa. Jag börjar känna att vägen kallar på mig igen. Jag måste ge mig ut på den och höra vad universum vill mig. Det är tid för begrundan och rannsakan.

Gunnråg och Råger

2011-05-15T18:33:00.004+02:00

Har en glad och rätt uppåt period igen. Känner mig fruktansvärt stressad fortfarande men det är så det kan vara ibland. Förhoppningsvis lägger sig stressen något när sommarjobbet drar igång. Lite lustigt. Jag har pluggat i sex år nu och därmed så känns jobbet som en semester från studierna. ;p

I övrigt så har lägenheten fått tillskott av två nya livsformer. Förutom Wilja och Alva som vi har passat lite under veckan så har jag även passat på att sätta 2 st surdegar.

De har bubblat igång ordentligt och är av allra högsta grad vid liv.

Jag har döpt dem till Gunnråg och Råger.

Gunnråg

Gunnråg är en satt, och sur liten dam som ägnar sig åt sofistikerat småbubbel. Hon föddes ur ett Ekologiskt rågmjöl och ljummet Visbyvatten. Hon är inte typen som bubblar och fräser våldsamt men när hon får hoppa ner i en bunke god rågsikt (helst med lite kummin och rågkross i) så släpper hämningarna. Får hon dessutom stå och mysa under ugnslampan så spinner hon som en kattunge.

Råger

Råger är en ung och kaxigt bubblig typ. Han är hungrig av sig och äter ofta och mycket. Det bästa han vet är rågsikt blandat med en liten droppe honung. Men han får ofta stå i kylskåpet och lugna ner sig lite eftersom han kan bli lite för mycket och gärna försöker bubbla upp ur sin burk. Råger föddes ur en rörig familj, en blandning av rågsikt, ekologiskt rågmjöl, grahamsmjöl, honung och ljummet Visbyvatten. Alla dessa har präglat hans bubbliga personlighet. Han spenderar gärna tid med Gunnråg under ugnslampan och väntar just nu på att få hoppa ner i en bunke fylld med spännande ingredienser där han kan få utlopp för sin energi.

Ett av Gunnrågs första avkommor. Ett luftigt och gott Kumminbröd med mycket karaktär. Som ni ser så kunde Fredde och jag inte låta bli att smaka lite på det.

suck Då kom den igen då...

2011-05-01T09:08:00.002+02:00

Som en fet spark i ansiktet.

Man ler, nickar. Allt är bara bra.. Jadå. Visst... Det fixar jag...

Men den gnager. En olustkänsla som växer sig starkare. Något känns fel men det går inte att säga exakt vad, och sen.. PANG!! Kommer den...

Jag stod och gjorde lunch igår. Allt var ok för tillfället. Hade känt att något var fel hela morgonen. Men vad, det kunde jag inte säga. De kröp i mig som kolsyrebubblor, men jag antog att det var förkylningen som hade samlat ny kraft. *suck* Jag som hade en lång lista av saker som jag måste hinna med innan jag ska ner på kontoret på måndag.

Jag snörvlade, och snöt mig... Helvetet bröt ut i mitt kök.

Blod på pappret, inte lite utan rent, mörkt blod. Det börjar susa i öronen, kolsyrebubblorna börjar koka. Rummet snurrar, det blir svart för ögonen. Jag vill skrika när benen viker sig, men jag hör bara kvävda pip. Väsande andetag.
Jag skakar, jag gråter. Jag kommer dö. Jag kommer dö. Hjärtat rusar och pulsen bultar som hammare på städ. Ringer i öronen och spränger i huvudet på mig. Saliven blir sur, smakar järn. Fingrarna domnar, och jag hyperventilerar när blodet fortsätter droppa nerför hakan på mig. Jag är så rädd... Andetagen bränner i bröstet på mig och jag försöker panikslaget suga i mig luft för att inte kvävas.

Fredde kom med mina tabletter och satt med mig tills det lugnade sig. Jag var så chockad, jag är fortfarande chockad. Det var länge sedan jag hade en sån intensiv panikattack sist. Var inte riktigt beredd på den. Blev så sömnig efter tabletten så jag bara sket i min To Do-lista. Fredde fick fixa bilen oc jag lämpade över styrelsefixet på någon annan. Orkade inte. Har dåligt samvete som fan nu men jag vet inte hur jag skulle orka. Fick lite pikar och skit för att jag inte tog tag i saker själv. Men efter 4 tabletter var jag inte på en plats där jag orkade bry mig. Samvetet gnager mig som fan idag dock. Jag är en dålig människa.

Självömkan

2011-04-28T16:30:00.000+02:00

Om du inte känner för en stor dos Emo så är det dags att sluta läsa det här nu... Gå och gör något roligt istället!

Har varit riktigt nere på sistone. Läkaren sa att man kunde få svackor så jag var inte oförberedd men det känns som jag är tillbaka på noll igen. Jag känner mig bara så otillräcklig, som om hur mycket jag än anstränger mig och jobbar så räcker det aldrig riktigt till. Så räcker jag inte till!!

Jag vet inte hur mycket tunnare jag kan bre mig just nu. Jag försöker så mycket men jag bara fortsätter snubbla fram. *suck*

Nu är jag dessutom inne på min andra vecka av förkylning och det suger verkligen. Hade Wilja nästan hela förra veckan, men kunde knappt hippa på något med henne. Hade sett fram emot långa promenader och joggingturer med henne i det vackra vädret, men istället så blev det Fredde som fick sköta det mesta av det. Vovven fick nog en hel del motion men jag blev hemmaliggande med näsdukar i ena handen och nässpray i den andra. Allt känns bara så värdelöst.

Jag vill inte göra något alls just nu, känns inte som jag duger till något. Så fort jag ser eb ljuspunkt så skiter jag bara till allt igen.

Emo emo emo... Gnälla är jag nog världsmästare i iaf.

Jäklar vad jag är dålig på det här...

2011-03-18T14:43:00.004+01:00

Det känns inte som jag borde blogga egentligen. För trots att jag vill så rinner det bara ut i sanden. Men men... Det är väl åtminstone ett säkert tecken på att jag har ett liv också. ;)

Har varit mycket på G sedan min födelsedag. I Februari fick jag ihop 25,5 hp och mitt mål för Mars är att få ihop en 22,5hp till. Så det är bara att hålla tummarna för att jag klarar att go the distance. ;)

Pluggar mycket nu, resten av tiden går åt att pyssla med Madame Herr Donner. Ska försöka få in rutin av att sitta på kontoret iaf 2-3 dagar i veckan och sen ska väl resten av dygnet som blir över gå till att äta, sova och hinna med ngn form av socialt umgänge. Men det löser sig alltid. Bara verksamheten börjar rulla på och jag får undan lite mer skolarbete så kommer livet bli mer "normalt".

Annars så försöker jag hitta de små stunder som gör livet värt att leva. Fika med kompisar eller bekanta. Gos med söta vovvar eller bara lite tv-spelande med Fredde emellanåt.

Ska bli skönt när jobbet drar igång också så man kan tjäna lite pengar. Finns ingen bättre belöning än en lönespec. i slutet av månaden och man kan känna att man gjort riktigt bra ifrån sig.

En dag äldre innebär även ett år äldre?

2011-02-13T12:06:00.005+01:00

Så... Då var jag en dag äldre än vad jag var igår. Och över en natt så har jag dessutom helt plötsligt blivit ett helt år äldre än vad jag var igår. Den matematiken är lite klurig. ;)

Äntligen känner jag dock att jag är på rätt sida av 20-års skalan. Övre 20 är ju fortfarande ungdomligt men man är ju helt plötsligt vuxen och inte ungdom längre. Något som främst syns på att alla rabatter försvinner. :p

Ha haft en mysig morgon. Solen skiner och livet leker. Blev uppvaktad av Fredrik med sång, presenter och hetvägg. <3

Helt underbart. Och till Lunch så blir det SUSHI!!! Så grymt överlycklig!!

Hoppas att alla ni därute får en riktigt fin dag.

Ett par fina stövlar från mamma och pappa!! <3

En bok jag har önskat mig jättelänge från Älsklingen!! <3

Presentkort på Body Shop och 2 delar i Hanna-serien av Eva och Jan!! <3

Rosor från Silvy! Fick jordgubbar också men de är redan uppätna!! ;)

Body Shop produkter från mormor Sonja!! <3

Snabb uppdatering...

2011-02-12T18:30:00.005+01:00

Händer fortfarande inte jättemycket. Fyller iof år imorgon. Det räknas väl som något kanske. xD

Har gjort upp en studieplan för mig själv. Och jag är nu mer än någonsin övertygad om att 2011 är mitt år.

Fredde har fått ett riktigt super sommarjobb på Destination Gotland och jag kommer att jobba på Vikingabyn, så med lite tur så behöver i inte vara luspanka nu i höst. Och med ännu mer tur får Fredde förlängning och då behöver vi verkligen inte oroa oss för i höst. :D

Allt känns bara super just nu. Solen är på väg (trots snöstorm så misströstar jag inte), skolan börjar att kännas logisk och kul igen och livet leker.

Nu ska jag fortsätta med lite skolarbete innan det blir dags att lägga sig och läsa en stund.

Love ya all!! <3

Bleh..

2011-02-08T15:15:00.003+01:00

Det är så svårt att komma på vad man ska skriva om nuförtiden. Vet inte om det beror på bristen av struktur i mitt liv eller något. Ska bli så skönt när det drar igång med lite jobb igen så att man får tillbaka lite rutin.

Sitter just nu och gör lite skolarbete. Ska förhoppningsvis få in 15 hp till innan min födelsedag. ;)

Annars så består vardagen mest av fix med föreningen. Ska ha en stor infoträff imorgon. Ska bl nervigt att gå upp och tala inför en massa folk. Men det är bara att vänja sig. För i så småningom så är det ju det här jag vill jobba med.

Men hela veckan och hela förra veckan har mer eller mindre varit ett ena långt moment av stress. Min förhoppning är ju att detta kommer att lugna ner sig när vi har rett ut alla trådar. Så jag räknar med semester i nästa vecka iaf.

Förutom skola och förening så har jag mest kört på som jag brukar. Matlagning och bakning för att bryta rutinen lite då och då. Men annars inget nytt.

kram på er

Som vanligt...

2011-02-04T12:15:00.002+01:00

har jag varit lite lat och inte orka uppdatera bloggen. ;p

Rätt så mycket får jag ändå säga har hänt i mitt liv. Vissa saker är lite bättre än andra kanske, men på det stora hela känns det som om 2011 är mitt år.

Tänkte mjukstarta mitt bloggande med en enkel liten sak som gör mig glad. Jag älsar utsikten från mitt köksfönster. Inget märkvärdigt egentligen. En vändzon, cykelställ, parkerade bilar, byggnader och en trafikerad väg. Men varje dag så kommer en kvinna gående med en äldre Golden Retriever till sitt jobb i byggnaden mitt emot och bara att se den makliga lunsen och den tålmodiga matten som lugnt väntar in sin äldre vän gör mig jätteglad. Det är verkligen en vacker utsikt och den är värd att vänta på. ;)

Dagens muffins

2010-10-02T15:13:00.003+02:00

Hade inte så mkt bättre för mig idag (läs. borde ha pluggat stenhårt från kl 8.oo i morse) så jag bestämde mig för att baka lite.

Resultatet blev Kladdkakemuffins med vit chokladfosting toppade med höstiga chokladlöv, kanel och dekorationspärlor.

Lols. KändisNikki?

2010-09-30T22:32:00.002+02:00

Gotland är liiiiiiitet... xD

Vaknade i morse av ett mms från Sirie som skrev. "Ha ha såg er i tidningen :)"
Jag gnuggade mig lite trött i ögonen, kollade på bilden och möttes av en brett leende Nikki med en Anna bredvid sig! (Det ser ju ut som vi har kul iaf)
Jag visste att jag hade pratat med "pressen" kvällen före när jag var på företagarkursen men jag antog att bilderna de tog, och som skulle vara med i tidningen, skulle vara på hela gruppen. o.O

Jaja. Jag hasade mig upp och kollade artikeln på nätet. Där sitter vi hela gruppen istället. Tyckte det är lite kul ändå. Går in på Facebook där några har skrivit kommentarer om att de sett mig i GT. Och jag påpekar det själv glatt och bifogar länk. Lite skrytig får man vara tycker jag. ;)

(Har, förutom insändare och små artiklar, inte varit med i tidningen sedan jag var engagerad i politiken för länge sedan i min ungdoms glansdagar.)

En liten stund senare bestämde sig Fredde att han skulle bege sig ner till skolan/biblan för att hämta böcker. Jag ber honom att plocka upp en tidning när han ändå är där nere eftersom vi får dem gratis på skolan. Kan ju va kul att ha tidningen där man är med i liksom. (Något att visa mamsingen nästa gång man är hemma). ;)

Han kommer hem en halvtimme senare och håller skrattande upp en GT...

Vi är inte med I tidningen, vi är PÅ tidningen Anna och jag. På texten under bilden står det Framtidens entreprenörer med tjocka bokstäver. (Över bilden står det dock Fidebo fick oväntad hjälp, med tjocka och stora bokstäver så det gäller att veta vilken text som bilden hör till. x3)

Hanna och jag :)

2010-09-29T12:35:00.005+02:00

Sitter och njuter av solen som bryter igenom de tunga höstmolnen med en Hannakopp i handen. För Sol, Zoégas mörkrost, och Hanna är sådana saker som gör mig riktigt glad. :D

Nikki duttig...

2010-09-28T13:44:00.016+02:00

Känner att jag har presterat alldeles awesomely på sistone. Sitter och jobbar på skolarbete dagarna igenom (förutom när jag stannar upp och bloggar då ;p)

Kom på en sak jag har gjort som jag gärna vill dela med mig av. För en-två veckor sedan fick jag för mig att jag skulle bygga ett blombord/en blombänk. Orsaken var att alla mina tomatplantor fortfarande hade blommor och bar frukt och jag tyckte det var synd att jag lät alla mina blommor dö varje år.

Suddig bild på en av mina fina tomatplantor...

Min Physalis... Eller tja... En av frukterna iaf...

Min "paprikaplanta" (Som visade sig vara chili. Men den storyn tar vi någon annan gång)...

Nu har vi ju bara ett fönster i hela lägenheten så utrymmet för blommor är något begränsat. Däremot så har vi ju balkongdörrarna som inte används alltför flitigt under vinterhalvåret. Så blombord it was.

Utrustad med enbart fogsvans, tumstock och ögonmått så satte jag igång...

Det gick bra. Tyvärr har jag inga bilder från själva byggprocessen men nedan är den sågad och hopskruvad...

Sedan slipad och spacklad...

Sedan betsad, slipad och betsad igen...

Och sist men inte minst ett lätt lager lack på...

Och här har vi de glada små plantorna på sin plats vid balkongdörrarna...

Här får de stå och titta ut tills temperaturen börjar stiga nästa år igen...
(Eller tills de slutar bära frukt... Då åker de ut >:D)

Taa-daaa-da-daaaaaaaaaaaaaaah!!!!

Nom nom nom!! 8D

2010-09-26T18:52:00.001+02:00

Dags att plugga järnet!!!
8D

Long time no writey

2010-09-25T15:07:00.009+02:00

Eller något sådant. Tänkte mest dra igång med en liten statusuppdatering om läget. Har blivit sämst på att blogga även om jag känner att jag egentligen vill så blir det tyvärr inte så mycket av det hela. Ska försöka göra som jag gjorde i höstas och blogga lite varje dag. Wish me luck...

Vikt och träning går det tyvärr sådär med. Efter vårens och sommarens ordentliga medvind återstår inte mycket. Har dragits med en lång, seg förkylning som har gjort att jag inte direkt känt för att ge mig ut och springa. Saknar det som fan dock.

Visst jag har kunnat promenera men motivationen går upp och ner som en jojo för tillfället och att ge sig ut och knata i höstrusk är inte så awesome längre när jag nu har upptäckt vilken uppfyllelse man känner efter att ha stapplat in i lägenheten efter ett tufft joggingpass. Ajja. Får kämpa vidare och ta tag i det. Hoppas på att förkylningen är borta tills på måndag för då hade jag jävlar i det tänkt dra igång igen. My body will beg for mercy...

Än så länge så har det inte skett några oroväckande viktuppgångar i alla fall, utan Jag står benhårt still istället och det är väl förvisso värt att vara tacksam för men kroppen börjar kännas lite väl Jabba the Hutt för min smak.

I veckorna har det dessutom blivit en hel del jobb ute i Vikingabyn i Tofta där jag, Fredde, Anna och Martin nyligen fick anställning. Känns awesome att få betalt för att jobba som gårdsvikingar. Vi jobbar dessutom med Sirie och Annie så läget är ju guld på mer än ett sätt. Ett roligt arbete med goda vänner kan nog många bara drömma om. ;)

Idag var dock magen helt kass så jag fick gott stanna hemma medan Anna och Martin hoppade in i mitt ställe. Jättejuste att de kunde hoppa in med så kort varsel.

I och med att jag inte tar något CSN den här hösten (och förmodligen inte till våren heller) så lever vi på vad vi har undansparat (bara lugn vi har hamstrat ihop ordentligt), men den extrainkomst som jobbet på vikingabyn innebär är verkligen guld värt. Ju mer vi har på sparkontot desto tryggare kan vi ju känna oss att vi klarar varje månad nu när jag bestämt mig för att plugga utan lån/bidrag. (Sen att jag inte har så värst mkt CSN att plocka ut är ju en helt annan femma ;p)

Nu har dessutom skolan dragit igång på allvar igen, och ni som har läst min blogg under en längre tid vet att jag tyvärr går och släpar på en massa som jag helst av allt skulle vilja få in nu. Så planen är att jag ska lyckas få in iallafall 30 hp utöver det jag läser hu i höst. Helst 45 hp. Så totalen innan vårterminen drar igång i mitten av januari bör landa på 60-75 inrapporterade hp.
Önska mig lycka till med det också. Jag har ju klarat det förut så varför inte nu? ;)

Jag har ju tyvärr en jobbig, återkommande höst/vinterdepression som har en tendens att sänka mig. Så jag sätter igång kampen med en gång. 2010 har känts som mitt år och jag vill gärna erövra 2011 också, så nu gäller det att avsluta det här året med en skräll och inviga det nya på samma sätt.

Som vanligt har jag gjort upp en plan och orkar jag bara hålla mig till den så bör träning och skola flyta på rätt bra.

Följande har jag hängandes efter mig som en ilsken bulldog:

Den långa medeltiden 7,5 hp
C-uppsats i arkeologi 15 hp
Praktik I 7,5 hp
Avancerad teori och metod 15 hp
Fördjupning i arkeologi 7,5 hp
D-uppsats i arkeologi 15 hp
Life drawing 15 hp
Historia moment 4 7,5 hp
Historia: temamoment II 7,5 hp
B-uppsats i historia 7,5 hp
HTML 7,5 hp
Dinosaurier 7,5 hp
Geologi för nybörjare 7,5 hp
Livets utveckling 7,5 hp

Det är inte så lite med andra ord. Men det är ändå mycket mindre än vad det ser ut att vara. Exempelvis Lifedrawingen har jag lite foton + en slutbild som ska skickas in, C-uppsatsen behöver rättas efter opponeringen (som är avklarad) och i avancerad teori och metod kursen behöver jag bara avrunda det jag har skrivit på ett bra sätt. Får jag bara tummen ur så har jag 45 hp som bara väntar på att serveras till mig.

Kurserna jag läser för tillfället är följande:

Evolutionära perspektiv 30 hp
Viking society 15 hp

Och dessa får ju inte heller bli lidande bara för att jag ska ta igen saker. Så jag har gjort ett arbetsschema som ser ut som följande:

Vad tror ni?
Drar igång nu på måndag. Kan det lyckas?

Wish me luck!!!

Brister...

2010-08-28T22:00:00.002+02:00

Länge sedan jag skrev något men det är väl dags nu. Kanske blir lite negativt enligt vissa men för mig är det en stund av insikt...

Man måste vara villig att se bristerna för att uppskatta det som är bra. Utan att analysera det dåliga kan man inte heller förstå det eller lära sig tackla det. Jag tror att alla som bara blundar för det dåliga, och bara försöker måla upp guld och gröna skogar, aldrig kommer att se vad som verkligen är värt något eller lära sig att värdesätta eller njuta av de små guldkornen i livet.

Detta är ett inlägg tillägnat alla ÄKTA, fina stunder som bara försvann i en dimma av guld och gröna skogar och som aldrig kommer tillbaka.

Inte roligt att vara Gotlänning...

2010-07-23T13:11:00.002+02:00

Veckor som den här (Stockholmsveckan men även en hel del andra veckor också), så är det INTE roligt att vara Gotlänning.
Det skriks hela nätterna igenom och folk står utanför på vändplanen och smäller sönder oöppnade champagneflaskor. "Ge fyyyyyyyr!!!" *pang*

Sen så spinner någon runt med sin hummer i lite över en timme med dunka dunka på högsta volym. Men det är ju lugnt för klockan är ju bara kvart i fyra på natten. Ännu skönare är att man inte kan ha öppen dörr i hettan för då går det inte att dränka ut ljudet överhuvudtaget.

Man går ner till snabbköpet för att köpa kaffe. Helt slut. Finns Köffe av ngt obskyrt märke, om man vill ha det. Innehåll: E000, E001, E002 osv. Kan även innehålla spår av brun (!?!).

Man går till mjölken. Helt slut. Kommer ny leverans på måndag. Nytt besöksrekord 800 000+ den här veckan (vanligtvis är vi ca 50 000). Man lunkar hem. Cyklar till storköpet. Samma visa där. Priset på sallad har höjts med 200% sen förra veckan. Underbart. Kommer hem. Några turister har parkerat sina cyklar på vår cykelparkering för boende på Mejjan. *suck*

Även boendeparkeringen är fullsatt av främmande bilar. Folk vill inte betala parkeringsavgiften och snor därför privatparkeringarna. Fortfarande lugnt. *gnisslar tänder*
Vågar inte ta bilen någonstans för man vet ändå att det inte kommer finnas någon parkering när man kommer hem.

Drar sig ner till skolan. I klassrummen och studiesalarna får man ändå vara ifred. Simmar igenom den långa, långsamma, vindlande kö som nu täcker samtliga gator i Visby. 5 min promenad blir istället 30 min långsamt hasande bakom folk som går arm i arm 7 på rad eller väggen av barnvagnar som stannar och diskuterar nya Pampers vart 10:e meter. *Ler ansträngt*

Kommer ner till skolan. Fristad. Äntligen. Drar sitt passerkort för att få komma in i den stängda byggnaden. Varpå man med familj brutalt försöker knuffa sig in genom den öppna dörren. Kör över mina fötter med barnvagnen och fräser lite argt åt mig att jag ska flytta på mig.

Jag protesterar. Påpekar att skolan är stängd och att de får ge sig av. Mannen gormar åt mig att han: "Minsann har betalt dyra pengar för att komma hit och semestra och att vi fan borde vara tacksamma. Nu jävlar skulle han se sig omkring och sen gå på toa."

*explosion*

Jag puttar ut dem ur byggnaden mer eller mindre. Gormar tillbaka om att jag ska kalla på vakten samt andra mindre klädda fraser. Mannen blänger ilsket när jag smäller igen dörren. Hans barn gråter, hans fru (flickvän? Sambo? älskarinna?) ser chockad ut. Synd att det behövde gå ut över dem.

Låser in mig i salen till slut. Något tystare. Äntligen kan jag jobba. Om några timmar måste jag ut igen. Kämpa mig hem genom folkmassorna.

Gotland är trevligt på sommaren, de flesta turister är trevliga eller åtminstone helt ok. Men så finns det några som inte ser sina medmänniskor överhuvudtaget. Som inte fattar att det finns folk som bor här året om och som blir något "handikappade" under turistsäsongen. Maten blir dyrare och det är inte ens alltid det finns vidare mycket kvar på hyllorna. Stan förvandlas till något som liknar ett festivalområde. Skräp överallt och en mur av folk som alla vill komma först. Massor av bilar. Olyckorna ökar. Misshandel, droger, våldtäkt. Sen när allt är över. Semestern är slut och vi går tillbaka till jobbet. Så är det i slutändan Gotlänningarna som får plocka upp notan. :(

Sorry för ett bittert inlägg. Stockholmsveckan har varit ovanligt intensiv det här året och jag har inte fått en god natts sömn på över en vecka.

Hoppas ni alla andra har det mysigt iaf.

*stor kram*

Freeeeakyyy!!!!!!! D8

2010-06-23T10:34:00.002+02:00

Omg!!! De skummaste sakerna tycks alltid hända mig. Jag brukar fråga folk ibland om de varit med om liknande skumheter men av någon orsak så verkar mina ta priset. Inte alltid så supahroligt. :(

Som alldeles nyss då. Håller på att storstäda hemma (för som vanligt förvandlas lägenheten till ett bombnedslag så fort vi varit på fastlandet), och fick plötsligt för mig att jag skulle byta ram till en av tavlorna som hänger här hemma. Inget konstigt med det. Den gamla ramen var svart och jag hade köpt en ny mörkbrun på ikea, tänkte att det kunde bli snyggare... Right??

Tavlan, som är ett porträtt (av en relativt grumpy typ), är en sådan sak som jag kan gå och småprata med när jag är ensam hemma (nu ska vi inte diskutera min sanity här, men jag är villig att hålla med om att det kanske är lite konstigt). Idag var inget undantag så småkvittrande drar jag fram min ikeapåse och plockar fram den inplastade ramen.

- Är den inte fiiiiiiiiiiiiiiiin!?!, frågar jag tavlan som stirrar buttert tillbaka.
- Jag tycker den är fin i alla fall, muttrar jag och börjar slita av plasten runt ramen. Hård som in i är den och när den till slut ger vika så är det med en gummibandssnärt som träffar mig över handen och armen.
... Svordomar följde....
- Det är fan ta mig DITT JÄVLA FEL!!! skrek jag åt tavlan, (som jag nu kunde svära på såg mindre butter och mer nöjd ut).
Ett svagt skrapande, knirkande läte följde men tystnade lika snabbt. Jag som totally är en lättskrämd typ tystnar tvärt och lyssnar intensivt... Inget!
Till slut slappnar jag av och med ett fåraktigt skratt vänder jag mig till tavlan med den nya ramen i ena handen och säger.
- Kom igen då. Nu ska du få ett nytt hem. Varpå jag sträcker mig efter tavlan.
Jag hinner inte ens nudda vid tavlan, utan står fortfarande med handen utsträckt mot den, då glaset i ramen helt plötsligt krackelerar och det regnar ner glas över bokhyllan och halva mig...

KOM IGEN!!!!! Ska sådant kunna hända egentligen????
Behöver jag ens nämna att jag höll på att skita knäck när det hände. Nu sitter jag och försöker samla mig och städa upp i den nya röran. Sen ska fanskapet in i den nya ramen om det så är det sista jag gör!!!

28 saker du inte visste om mig???

2010-06-15T17:16:00.005+02:00

1. Din mobiltelefon: Sony Ericsson (särmobil. Inte nöjd...)
2. Din andra hälft: Fredrik
3. Ditt hår: Rakt, mörkt/mellanbrunt (med 2 st mongolockar som blir blonda på sommaren. Ser inte klokt ut).
4. Det bästa du vet: Avkopplingstid, Att bara kunna slappna av helt utan krav.
5. Din dröm inatt: Att jag sprang ett maraton med längdskidor (vasaloppet??)
6. Din dröm/ditt mål: Att bli klar med allt jag vill bli klar med innan jag dör.
7. Rummet du är i: Det enda rummet i vår etta.
8. Din hobby: Teckna, sjunga, skriva, läsa, träna...
9. Din skräck: Hajar, krokodiler, spindlar, saker som rör sig... Det mesta helt enkelt.
10. Vill du vara om 6 år: Fil.dr. Arkeologi.
11. Var du igår kväll: Hemma i soffan. Dega is tha shiiit!!
12. Vad du inte är: En man...?
13. En sak du önskar dig: Att vara ekonomiskt oberoende.
14. Var du växte upp: Helsingborg.
15. Det sista du gjorde: (Innan vaddå?) Var i skolan och tecknade/skissade.
16. Dina kläder: Nike.
17. Din TV: Platt.
18. Ditt hem: Studentlägenhet.
19. Ditt humör: Upp och ner, ner och upp.
20. Saknar du någon: Alltid.
21. Din bil: En grön Volvo. x3
22. Något du inte har på dig: Hårband/hårtofsar.
23. Favoritaffär: Body Shop.
24. Din sommar: Hemma på öjn.
25. Älskar någon: Jaaa! <3
26. Favoritfärg: GRÖNT!!
27. När skrattade du senast: Nyss när jag tittade på Simon och Tomas. De hade en intressant diskussion om en spetsdukar. Doyley... xD
28. När grät du senast: I morse när jag satt och skrev.

Känner mig ledsen (igen)

2010-06-03T11:50:00.001+02:00

Då var det dags för månadens mens-emo-sitta-och-gråta inlägg.
Det är lingonvecka så humöret är kanske inte direkt på topp, och så börjar jag älta saker.

Morgonen började helt ok med mys i soffan och lite tv-spel. Sen så ringde en vän och frågade om vi skulle kunna lämna tillbaka damsugaren vi lånat. (Inget märkligt med det) Men när vi skämtade om att han städar mycket så blev han helt plötsligt skitsårad (sorry liksom).

Och då börjar jag tänka på alla gånger samma person i skämtsam ton har kallat mig gammal, tittat på bilder och sagt "oj, vad ung du ser ut där. Vad hände???", eller kallat mig eller kallat min sambo för dum, sämst eller korkad (bara på skämt) och vi (trots att vi faktiskt blir ledsna) inte har sagt något för att vi antagit att han inte menar något illa med det och att det bara är hans sätt att skämta. Och då blev jag bara ännu mer emo och ledsen. Det är liksom ok för oss att ta emot kränkande skämt och bara le men om vi skämtar om att någon städar mycket (som om det skulle vara något negativt liksom??) så är vi ännu en gång sämst?!

Så idag har jag bestämt mig för att skita i allt. Pallar inte prata med folk. Tänker sitta hemma för jag pallar liksom inte med allt just nu. Är ja så jävla hemsk så vill jag inte umgås med någon. Och jag pallar fan inte se min sambo komma och vara ledsen gång på gång heller. Han är verkligen jättesnäll och skulle inte göra en fluga förnär men ändå så går han bara och känner sig som en korkad och jättedum människa hela tiden. Och jag tycker inte det är rättvist. Tyvärr...

Cykeltur i motvind och She-man..

2010-05-29T19:44:00.005+02:00

Var supertaggad på att komma ut på en lång, härlig cykeltur. Sagt och gjort. Visst jag såg på flaggorna att det blåste en del. Men att jag skulle få kämpa så att benen skrek för att komma upp i ynka 14 km/h trodde jag aldrig.

Min långa intensiva cykeltur blev till slut endast 30 min i ca 20 km/h. Inte jättepjåkigt dock men jag spädde på det hela med lite wii-fit och lite styrketräning.

Stod framför spegeln och drog på som värst med vikterna när jag plötsligt utbrister. "FREDRIK vad är det för valk här mitt på armen? Jag ska ju ha blivit smalare ju. Va fan är det här???" *panik*

Fredde tittar lugnt upp från sitt uppsatsskrivande, blinkar ett par gånger och rynkar sedan på ögonbrynen.
"Det är din biceps som börjar synas gumman. Och den på baksidan kallas för triceps", säger han och försöker låta bli att skratta åt vad som måste varit ett mycket häpet ansiktsuttryck, och fortsätter sedan med sitt uppsatsskrivande.

Jag spänner armen. Tittar i spegeln. Tittar på armen. Slappnar av. Tittar i spegeln. Spänner armen. Vrider och vänder på mig. Spänner båda armarna. Tittar häpet i spegeln en stund till.

*djup inandning*

"ÄÄÄÄLSKLING!! JAG HAR MUSKLER!!!! JAG HAR MUSKLER!!!! MUSKLER!! MUSKLER!! JAG HAR MUSKLER!!!! MUSKLER! ÄLSKLING!! ÄLSKLING!! TITTATITTATITTATITTA! AMEH!! TITTA DÅH!!! JAG HAR MUSKLER!!!! "

Fredrik tittar upp, ler lite milt och jag fortsätter att stå och leka "Hulk" framför spegeln. "Grrrrrrrr... Me she-hulk.... By the power of greyskull... swoiiiiish *jag slänger upp ena hanteln och håller det som ett svärd...och ja jag gör ljudeffekter*.... I am the power!!!!! He-maaaan!!!!. Eh vänta nu... Nu blev det inte helt rätt... She-maaaaaaaan!!!... Vänta!!! Det lev ju ÄNNU mer fel!!!"

Needless to say så hade vi båda svårt att hålla sig för skratt efter det. xD!

Lite glad

2010-05-26T12:28:00.002+02:00

Äntligen känns det som om saker och ting börjar röra sig i rätt riktning eter all skit som har hänt. Stressen i skolan har släppt, jag har inte fullt lika mycket ångest inför hösten och....

Vovven har gjort en mirakulös återhämtning!!!

Efter öm omvårdnad från snäll veterinär och föräldrar så låg hon tidigare idag och brottades med valpen på gräsmattan och stojjade runt med sin fotboll. Vi får hålla tummarna att hennes nu till synes goda hälsa håller i sig, är lite orolig att det är ännu ett fall av lugnet före stormen. För bara en vecka sedan så kunde hon inte resa sig, äta eller ens gå ut och göra sina behov och nu... Jag är mållös (och det händer inte ofta xD).

Igår var det löning och ja... Förutom att betala räkningar så sattes det sprätt på vartenda liten peng. Eheh... ^~^;
Jag försvarar mig med att kylskåp och skafferi var mer eller mindre helt tomma. Så det blev att vi fick sätta större delen av den här månadens otroligt magra CSN (4000:-) på foods.

Bland annat inhandlades Gotländskt surdegsbröd (Ja jag vet att man kan baka själv men just nu var jag sugen på surdegsbröd NU och orkar inte mata en kultur i en vecka för att få mitt bröd), en massa kött, grönsaker, frukt, pasta, baljväxter, spannmål och nötter.

Så atm håller jag på att laga kalops och senare hade jag tänkt göra Müsli, müslibars och polentamuffins samt börja jobba på en massa andra storkok för att det ska finnas matlådor hemma tills Fredde ska ut i fält.

Resten av dagen (Vad som nu kan tänkas bli över) ska jag ägna åt att städa och pyssla om sophögen som en gång var vår lägenhet. Nu är jag bannemig trött på att bo såhär. Så nu ska jag hålla i hela dagen tills det ser ut som jag vill, och inte som pappersdiskstrumpböckerdamm-monstret vill.

Senare blir det förhoppningsvis en joggingtur tillsammans med Fredde och en liten promenad till Coop för att hämta min ipod.

Blir det någon tid över efter det så kanske jag sätter mig och pluggar. Om jag nu kan hålla ögonen öppna.

Wish me luck.

När saker och ting skiter sig så skiter de sig rejält...

2010-05-20T12:00:00.002+02:00

Allt tycks bara gå åt helvete på en och samma gång. Man vågar liksom inte slappna av förrän något nytt helvete dyker upp.

Fick precis reda på att min allra bästa vän sedan tio år tillbaka troligtvis inte kommer att leva veckan ut. Hon har alltid funnits där för mig. I vått och torrt. Hon har lyssnat på mig när jag var ledsen och har alltid tröstat mig. Hon har aldrig klagat på mina dåliga egenskaper utan bara överöst mig med oändlig kärlek. Jag bar henne när hon var liten och inte orkade gå. Jag kramade om henne när hon var rädd för åskan. Men idag så fick jag ta beslutet att låta henne dö. Många säger att det är det snällaste man kan göra. Men jag ser bara hennes snälla, bedjande ögon framför mig och jag kan inte låta bli att känna mig hemsk.

Ingen borde tvingas att ta ett sådant beslut men mitt i allt annat skit som händer i mitt liv var jag tvungen att ge mitt medgivande till att låta henne somna in. Jag hoppas innerligt att det kommer finnas ett annat alternativ men chanserna ser små ut. Jag är glad att jag minns henne som stark, glad och frisk men är ledsen över att jag inte kommer finnas där för henne och hålla henne i min famn när hon tar sina sista andetag.

Idag är ingen bra dag...

Idag så...

2010-05-13T19:24:00.002+02:00

Vaknade jag klockan halv sju och stirrade upp i taket. Sommarrycket har börjat komma. Det är ljust länge på kvällen och solen går upp tidigt om morgnarna. Så jag har ett par månader med hyperaktivitet framför mig.
Men men...

Det blev en aktiv morgon/dag idag också. Gick inte upp direkt utan låg och läste en stund och snoozade de sista 10-15 min innan klockan ringde. Så klockan åtta gick jag upp och diskade och bakade björnbärs- och muskotmuffins. :)

Sen bar det ut till Slite tillsammans med Annie för att fosfatkartera. Det var mulet och lite regnigt men otroligt skönt i luften och dimman som svepte fram över havet var grymt stämningsfullt. Vi hann få klart allt (utom en tomt där vi inte fick tag på ägarna) och avrundade med en liten minipromenad upp till ruinerna efter ett medeltida slott. Utsikten var verkligen slående.

Väl hemma så lät jag Fredde sova en stund medan jag diskade och städade. Ingen löpning idag. Tyckte jag förtjänade en liten vilodag. ;D

Inte alltför illa....

2010-05-10T15:23:00.000+02:00

Vaknade sent (strax innan 10) med sambons arm omkring mig och kände mig överlycklig. Trodde aldrig att jag skulle kunna sakna någon så mycket när de bara var borta ett par dagar. Känner mig lite våpig men å anda sidan har jag aldrig gjort det i något förhållande förut, så jag njuter lite av att vara den väna lilla kvinnan för en gång skull. ;D

Idag är hjärtat varmt och jag njuter bara över att få titta på min "granna karl". hihi.

Ensamt och pengaskuld...

2010-05-08T17:06:00.003+02:00

*suck*
Det är fruktansvärt vad tom en lägenhet kan kännas när ens bättre hälft är bortrest.

Fredde har ju åkt på hembesök till sin lilla by tillsammans med Martin och såvitt jag hört så verkar de ha roligt. Där är det grabbfest med karting, bowling, grillning och allmänt "pojkmys" i badtunnan. VAD det innebär exakt har jag inte, och vill jag inte, förhört mig om. Men så länge de har roligt så kan jag inte klaga.

Fredde brukar vara så grymt snäll och låta mig göra allt jag vill. (Lite för snäll nästan . Ibland skulle jag önska att han satte högre krav på mig). Jag har varit iväg till London med en tjejpolare och shoppat, jag har köpt mig nya träningskläder och skor, jag har köpt en massa träningskläder till Fredde... Ja jag har shoppat mer än vad som kanske är bra för min sparekonomi helt enkelt. :(

Förvisso så är det alltid mina sparpengar jag tar av. Våra CSN går ju till mat, räkningar, hyra, gemensamt sparande till ev semesterresa, bilen etc. Jag skulle aldrig drömma om att belasta vår privatekonomi med meningslös shopping. Det är jobbigt nog att klara sig som student utan att man gör på det viset.

Men jag känner mig samtidigt jävligt skyldig som nallar på sparpengarna från mitt fondkonto för korkad shopping. Det är ju pengar jag aldrig har räknat med att jag "har" eftersom jag jobbade ihop dem för det enda ändamålet att kunna betala av mitt CSN snabbt och smidigt. Så de är ju och har alltid varit relativt låsta. Som tur är kan jag bara ta ut från det 2ggr/ år.

Tyvärr så finns det inte tillräckligt för att betala av hela lånet heller. Dels så har min utbildning kostat mer än vad jag först trodde att jag skulle bli skyldig, och dels så har jag varit korkad nog att ha petat på det ett par gånger för att kunna bjuda mig och Fredde på lite "vardagslyx" (läs. ny dator när den gamla totalkraschade, och dyr kurslitteratur som inte finns att låna någonstans). Men lite ska jag nog kunna skala av min studieskuld när den tiden kommer. ;/
Sen så hade jag tänkt att jag skulle ha råd att leva också. Vill ju inte belasta Fredde på något vis. Snarare vill jag vara den som jobbar hårt för att göra hans liv enklare.

Det privata sparandet går som tur är bättre, och de pengarna nallas det inte av så det känns skönt i alla fall. Så ev. så blir det lite pengar för en tågluff för mig och älsklingen i sensommar/höst. Kanske ev. en solsemester med lite tur. Hittade inget sommarjobb i år tyvärr men jag tänkte sälja undan lite saker på Tradera så med lite tur så kanske det blir några lappar till till sparkassan.

Jaja... Man ska ju behöva rannsaka sig själv ibland. Och nu när jag sitter ensam i en iskall lägenhet medan det är blött och tråkigt utomhus så kändes det som det var dags för det. Jag hoppas att allt ordnar sig till slut och att jag inte sitter för djupt i ekonomiskt klister när det väl gäller. Jag har ju ändå jobbat jäkligt hårt för att spara ihop varje liten krona och jag vill inte känna att alla tidiga morgnar, allt pendlande, alla långa dagar och sena kvällar ska ha varit förgäves.

*suck*

Vad munter jag känner mig nu då...

Promenad i solskenet

2010-05-02T15:03:00.007+02:00

Äntligen känns det som vår igen... Solen skiner och fåglarna sjunger.
Tog en vilodag idag så det blev bara en rask promenad för att stretcha de stela musklerna. Passade på att fotografera lite när jag ändå var ute och gick.
Inga proffsfoton utan mest för att mina "utlänningar" ska få se hur det ser ut här hemma. (Där vi inte har zebror och giraffer). ;)

Såhär snygg..

2010-04-25T21:39:00.019+02:00

...vill jag att min rumpa ska bli igen.

Visst det är lite fatass över den även på den här bilden men min kropp i allmänhet är 10 kg mindre och jag gillar förhållandet mellan rumpa och midja på den här bilden. ;D

Får se till att träna hårt helt enkelt.

Har varit förkyld och allmänt krasslig senaste veckan så träning har det tyvärr inte blivit så mycket av. Grått och trist har det varit också. Dx

Men i fredags tittade solen fram och vi fick vårt CSN så det blev en direktrunda till Intersport för att köpa mig ett par nya joggingskor. Har gått och dreglat efter dem i veckor nu. Passade på att beställa lite nya träningskläder från La Redoute när jag ändå var igång. ;D

(Ja det blev mycket rosa xD Jag är också lite förvånad). Skorna är så sköna, och fina (!!) och lätta.Ser verkligen fram emot att det sista rosslet ska försvinna så jag kan börja löpträna igen. Lööööv mina Lunarglide!

Idag var fösta dagen som jag vaknade utan hostattacker och slem så jag känner mig positiv. Blir nog att jag tar det lugnt imorgon också, just to be on the safe side. Kanske blir det en lugn promenad i solskenet (eller så tar jag bara och sitter och glassar på balkongen istället). ;)

Jag är inte rädd för att dö...

2010-04-22T16:55:00.002+02:00

Skitsnack säger vissa som känner av min något nervösa läggning. Visst säger jag. Det skulle inte vara ROLIGT och bli söndertuggad av en vithaj (sönderskakad? trasad?) eller nerhackad av en rabiat fanatiker. Det skulle ju förmodligen göra rätt ont om inget annat. Men döden i sig skrämmer mig inte. Det är en tyst, omedveten (och förhoppningsvis) evighetslång vila från livets prövningar.

Nej, jag är inte rädd för att dö. Däremot är jag rädd för att inte hinna med.

Hinna med allt jag måste, borde, skulle och vill göra. Varje steg framåt känns så kort. En examen gör inget avtryck på den här jorden. Mina gamla godispåsar och det faktum att jag ibland slarvar med glasåtervinningen kommer förmodligen göra ett större avtryck än någon magister i arkeologi någonsin kommer göra.

Jag har mina böcker som har varit snälla, fogliga, varma och trygga (hrm... lol... för det mesta iaf...) följeslagare i mitt liv. Jag har lyft, omstrukturerat, omarbetat, filat och ändå tar arbetet aldrig slut. Känner mig som askungen med sin mammas klänning. Hon har en plan. Vet vad som behöver göras och hon vet hur hon vill slutresultatet ska bli. Men alltid så är det styvmor eller styvsystrar som ropar. Jag har dock inte sjungande möss som kan hjälpa mig i livet. Utan jag får alltid packa ner allt jag egentligen vill långt ner i en koffert och hoppas att livet kommer cutta mig en brejk.

Så vad kommer vara mitt arv? Kommer jag lämna något efter mig?
(Och snälla våga inte någon säga barn. För enl. mig är barn inte ett arv utan bara nya individer som ska våndas igenom livet och angsta med beslut och gå och hoppas på en självuppfyllelse de aldrig kommer få känna. Jag vill inte ha barn.)

Med lite tur så kommer livet fortsätta och frodas den dag jag är borta. Kan ju hoppas att det inte blir för snart. För jag är långt ifrån klar med allt som måste göras. Men skulle det bli så att jag inte finns mer imorgon, oavsett om min bortgång är vithajsrelaterad eller ej, så hoppas jag att morgondagen alltid kommer vara ljusare än gårdagen.

Tragiskt

2010-04-20T09:56:00.003+02:00

Mådde inte så bra härom dagen. Den började redan rätt dåligt med att jag vaknade sent, hade huvudvärk och p.g.a. detta inte fick NÅGONTING gjort.

Ångest inför uppsats, sommar, höst, hyra, livet etc. Men det känns som det är min vardag.

När pappa sen ringde och berättade att min faster dött så blev det inte direkt bättre. Av 4 barn (pappa + 3 systrar) så är hon den andra som dör i något cancerrelaterat. Jag är orolig för min pappa och min kvarvarande faster. :(

Pappas kusin (Inger) dog ju bara för ett par år sedan av samma cancertyp och cancern tog även min farmors liv. Jag är även orolig för mig själv och mina syskons hälsa. Sjukdomen finns ju uppenbarligen både på farfars gren av familjen och farmors.

Ovanligt att höra pappa så deppig också. Kan inte ens föreställa mig hur det känns att förlora ett syskon. Ännu mindre två. Jag kände inte den här fastern så väl och det var längesedan vi hade någon kontakt så den personliga sorgen känns inte så starkt. Men det tog mig ändå förvånansvärt hårt när Inger gick bort. Vi fick en fin kontakt och både hon och jag var glada åt att ha "återfunnit" varandra. Vi fick en del tid att umgås och en del trevlig mailväxling innan hon gick bort. Känner bara att jag missade någon som hade kunnat bli en viktig person i mitt liv. Men jag är ändå glad att jag hann träffa henne. Hade jag väntat ett år mer med att söka till Gotland så hade jag aldrig ens vetat om att hon fanns. Eller ja... Var familj.

För min fasters närmaste familj, syskon, barn och barnbarn så är det tragiskt att det blev som det blev. Jag är också ledsen för hennes man som nu förlorat sin livskamrat. Så förbannat orättvist och tragiskt.

De små sakerna...

2010-04-05T10:48:00.005+02:00

Det finns så mycket som kan ta andan ur en här i livet och så mycket som man dagligen kan förundras åt men tyvärr så finns det folk som går förbi detta utan att ens så mycket som blinka. Det finns så mycket som berör, både med glädje och sorg, och jag tror att om fler hade stannat upp för att se och begrunda dessa livets "skådespel" så hade vi känt oss mer fullkomliga som människor.

Jag har sprungit bannemig!!!

2010-04-04T15:39:00.004+02:00

Ja nu känner jag mig awesome. Tänkte egentligen bara ta en liten promenad men efter 30 min så pallade jag inte med att gå mer så jag började springa istället. Var inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara så jag känner mig grymt bäst. ;)

Nu blir det löpträning för hela slanten. Varför gå när man kan springa liksom. Hade tänkt styrketräna lite när jag kom hem men Fredde höll på att tvätta och jag kände mig nog lite trött trots allt. Så jag ålade mig ur kläderna och rann in i duschen istället. xD

Men det blir springa och träna axlar/rygg/mage och armar fram till sommaren. Jag vill vara störtstarkast i Juli har jag bestämt mig för. Jobbigt att inte ha muskelstyrka att kunna ge ngn kok stryk om de försöker råna en på kvällen. (ofta det händer i Visby va?) x3

Är grymt motiverad till att bli stark och atletisk igen. Precis som jag var innan jag flyttade till den här ön och lät alkohol och snabbnudlar bryta ner min kropp.

Pain and glory (dvs. värk och viktminskning)

2010-04-02T18:43:00.000+02:00

Ny dag och det råkar dessutom vara min vägdag idag. :D

Vaknade i morse med en fruktansvärd smärta i vänster skuldra/axel som blir värre när jag vrider huvudet åt höger. Har inte superkoll på musklerna i ryggen men något som fäster i nacken drar uppenbarligen i något som fäster i skulderområdet. Det känns som en sträckning eller slitning men jag har inte direkt lyft något (eller tränat överkropp ngt) på sistone. ;/

Aja, har tagit en Ipren och tänkte ta det lugnt med armen idag. (Och faktiskt unna mig en liten bit av universums mörkaste chokladtårta) Tänker nog ta en promenad senare dock. Känner att lite solsken och endorfiner skulle göra mig gott. :D

En gladare nyhet är dock dagens invägning. Har lyckats tappa 0,6 kg från förra fredagen. :D :D :D
Så nu väger jag 86,9 kg!!! Jag är nere på 86 skalan igen. Jäääääääääj!!

Stor kram till världen. :D

Jääääääääj

2010-04-01T17:32:00.002+02:00

Bilen gick igenom besiktningen!!! :D

Nu ska det firas så nu är det bara att ställa sig och sätta igång med den där påsktårtan. Det blir en chokladtryffeltårta (ujuj långt ord) med en botten gjord på rostade valnötter och mandelmassa. ;p
Inte vidare nyttigt men sen är det en rätt maffig sak så bitarna är i storlek med en chokladpralin. ^^

Jag vill ha en sån här :D

2010-03-28T18:09:00.000+02:00

Hjälp mig att vinna, rösta på min bikini här!

Ge upp? Kasta in handduken? Cut my losses?

2010-03-16T10:51:00.002+01:00

Ibland känner jag bara för att ge upp. Jag vet att man inte kan få saker och ting gratis här i livet, och det är helt ok för det är inget som jag begär heller.

Jag är mer än villig att betala fullt pris, tom. överpris, för det lilla livet har att erbjuda. Men det känns som jag bara betalar och betalar, men paketet dimper liksom aldrig ner i brevlådan. ;/

Så varför ens försöka? Varför inte bara ge up och cut my losses?

Antagligen för att jag inte är funtad på det viset. Never say die och sånt crap!

Men det hade varit så skönt att bara kunna ta bort den där lilla delen i hjärnan som gör att jag faktiskt bryr mig. Vet inte ens om jag tror på karma längre. Jag vet att jag trott på det förut, men när jag ser så många omkring mig som blir kungligt belönade för sin lathet, sin arrogans, sin okunnighet.... Ja rent ut sagt sin vidrighet. Då undrar jag varför.

Varför inte bara släppa allt vad drömmar och ambitioner heter och bararätta sig in i ledet? Bli en grå, trist arbetsmyra. Forma sig efter samhällets konventioner, och dö ouppfylld efter en tillvaro som inte tjänat något till. Göra som alla andra och endast lämna efter sig en obetydlig klup gener, en s.k. unge, för att föra den vidriga tillvaron vidare in i nästa meningslösa generation...

Men sen när jag tänker efter så...

Nah!!

Skam den som ger sig. Jag mår ju inte direkt dåligt av att gå omkring och försöka göra folk lite gladare. Så karma är fortfarande värt ett försök. Min kamp ger mig bara större kunskap. Mer att fylla min hjärna med. Så skulle allt crash and burn så kommer jag i alla fall vara den visaste, mest välutbildade uteliggare som någonsin stått och vrålat om världens undergång. Och DET... Det är inte ingenting, det är NÅGONTING.

Och de som inte ser dejag ser kan ju kanske... I don't know... Gå och föröka sig eller något...

*Galet muttrande*

NYAH HA HA HA HA!!!! 8D

"...men föga betänkte han att de dåraktigas och orättfärdigas framgång enbart är början på deras straff..."

ur Vathek (1786) skriven av William Bedford

Vänner?

2010-03-13T20:38:00.003+01:00

Ja det kan man egentligen fråga sig hur många sådana man har. Vet att det är lite emo av mig att tänka så men jag känner mer och mer att jag blivit något av en "reserv-vän". Någon man egentligen inte riktigt vill umgås med men som man ändå känner sig tvingad att umgås med lite då och då bara för att det inte finns något bättre alternativ för tillfället.

Jag är bara så grymt trött på att jämt få se mig ratad till förmån för datorer. Fick nyss också höra något som gav mig intrycket av att några som jag ändå trodde var mina närmaste vänner mer eller mindre blir skitförolämpade av blotta nämnandet av mitt namn. Kul...

Önskar just nu att folk som inte vill umgås med mig bara kunde säga det så att jag slipper slösa kärlek, omtanke... ja energi på dem (och de på att försöka undvika mig). Det är ju synd att de ska behöva dras med mig och att jag ska gå omkring och tro att det finns något där när vi troligtvis skulle må så mycket bättre på varsitt håll.

Aja... Kul dag idag helt enkelt.

Då var det ett tag sedan... igen

2010-03-11T18:07:00.004+01:00

Som vanligt är det där med att blogga regelbundet inte riktigt min grej. Men jag känner att det inte riktigt händer så mycket. I vanlig ordning så blir det mest plugg, och jag vet inte hur intressant det är för mig att skriva om mitt liv vid köksbordet med näsan i en eller annan bok.

Men nu börjar det äntligen märkas att vi är på väg mot ljusare tider. Vi har haft solsken och runt 10 grader i tre dagar nu vilket för min del har betytt promenader för att sörpla i mig solsken. Idag var det dock mulet, något som verkligen märktes på mitt humör och min energi. Tänkte dock trotsa väder och vind imorgon och ta en liten promme ut till Maxi och handla (men man kan ju alltid hoppas att det blir soligt imorgon så jag bara kan njuta). Det brukar hjälpa mig att få röra lite på mig på morgonen. Jag blir inte lika rastlös när jag måste sitta kedjad vid köksbordet och plugga.

Längtar tills vädret kommer tillåta att man beger sig ner till stranden och promenerar. Just nu är vindarna lite väl aggro kanske, men jag hoppas att aprilvädret i år lir lika awesome som förra året.

Belöning = Motivation

2010-03-03T18:42:00.000+01:00

Tja. Tänkte ta och presentera mitt belöningssystem. Tycker att ett sådant kan vara bra att ha då det hjälper motivationen en massa. :D

Så det här har jag bestämt mig för att fungera som mina "morötter".

-2 kg (Under 88 kg) - Valfri produkt från Mary Kay. (Avklarat 26/3 2010)

-4 kg (Under 86 kg) - Lancôme hudvårdsprodukter.

-6 kg (Under 84 kg) - Nya Converse.

-8 kg (Under 82 kg) - Gå och få naglarna fixade (När jag nått hit så ska förhoppningsvis grävsäsongen vara över ;)).

-10 kg (Nere på 70-skalan) - Sveriges Rikes Lag (2010).

Förhoppningen är att jag ska ha nått mitt första delmål till slutet av sommaren: närmare bestämt den 6/8 2010. Sen börjar nästa projekt som är ett BMI på under 25.

-12 kg (Under 78 kg) - Massage/Spa.

-14 kg (Under 76 kg) - Nya stövlar.

-16 kg (Under 74 kg) - Go crazy på Make-up store och Body Shop.

-18 kg (Under 72 kg) - Gå och få naglarna fixade.

-20 kg (Nere på 60-skalan) - X-box 360.

-22 kg (Under 74 kg) - Shoppingweekend i London eller NY.

-24 kg (Under 72 kg) - Ny Korsett.

-25 kg (Nere på 60-skalan) - Köpa mig en GRYMT het bikini från D&G eller Gucci. :D

Rösta plix

2010-02-20T11:28:00.001+01:00

Rösta på mina tuggummin

Dagens citat:

2010-02-16T20:08:00.005+01:00

Floting hand of doom är awesome. Speciellt när det är nakna människor med på bilden. xD
FHoD +Nkd ppl =awsum <3 lol fun.

Igår så...

2010-02-14T20:06:00.000+01:00

Blev jag till slut det där kvartsseklet gammal. ;)
Fick många trevliga gratulationer, en hel del roliga presenter och en massa love. :D

Morgonen började med att Fredde väckte mig med frukost på sängen, semla med varm mjölk och te. :D
Efter det så blev det presentöppning och brunch på stan (med lite shopping ;D).
När vi kom hem så kom Anna och Martin över med nybakad kaka så vi satt och drack te och snackade lite skit. Hur mysigt som helst ;)

Vem säger att man behöver mycket för att bli lycklig. Te och mysprat till småtimmarna med goda vänner räcker längre än man kan tro.

Snart 25

2010-02-12T19:09:00.002+01:00

Då är det inte många timmar kvar tills man har avverkat ett kvarts sekel i den här världen och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det hela. Det har väl funnits bra stunder, och det har funnits dem som varit sämre. Jag har inte nått mina mål och mina drömmar har inte alla gått i uppfyllelse, men i mångt och mycket så är jag på god väg.

Men ändå, suck.

Kommer nog bli en mysig födelsedag imorgon. Brunch på stan och sen bara ta det lugnt och njuta. Får se om det blir att vi går ut på kvällen eller inte. Känner inte för det i nuläget i alla fall. Jag är glad över att jag fyller år men samtidigt har jag alltid haft problem med det.

Inte för att jag blir ett år äldre. Sådant bekommer mig inte. Jag välkomnar vita hårstrån (som dock fortfarande lyser med sin frånvaro) och skrattrynkor. Men jag har aldrig varit bekväm med hela födelsedagsgrejen. Jag vill gärna bjuda över folk på lite firande men samtidigt så känns det bara som folk tycker att man tigger presenter. Vilket jag verkligen inte gör. Tycker det är synd att folk ska känna sig tvungna att fixa presenter när man fyller år. Deras sällskap är nog så trevligt och jag blir mest bara generad när jag får något. Att fylla år är ingen bedrift liksom. Jag känner mig alltid så oförtjänt och så blir jag ändå så glad och tacksam, men samtidigt är jag sämst på att visa det, så folk verkar tycka att jag är grymt otacksam och så mår jag bara mer skit.

Men någon form av liten bjudning tänkte jag väl ha ändå. Blir nog på tisdag då folk ändå är inne och rör sig i stan och det inte blir någon extra omväg för någon att svänga förbi. Har lämnat inbjudan lite öppen, så de som kommer kommer. Hade en trevlig födelsedag förra året men det här året så är jag bara grymt medveten om alla som inte kommer. Jag har några få vänner som bor kvar på ön, resten har dragit till fastlandet och ut i världen.

Tänkte igenom vart jag har alla mina vänner idag och jag känner bara att nästan alla bara har rusat på med sina spännande liv och kvar står jag och stampar. De bor i Japan, Milano och London... Vissa är forskarstudenter och jobbar med strängteori och andra är fotomodeller, kompositörer eller marinbiologer i Australien.

Jag saknar dem så jävla mycket. . .

Upp och ner , ner och upp...

2010-02-12T18:41:00.000+01:00

Har gått sisådär med vikten igen. Men jag tänker inte låta mig slås ner. Bara fortsätta jobba på.
Jag hoppas att det beror på mens och liknande men troligtvis så handlar det om att jag måste börja känna efter mer. Är jag mätt så är jag.

Sen så har det blivit lite kolhydrater igår och tom lite godis så räknaren ställs om på noll igen. Firade lite minifödelsedag

Long time no uppdatering

2010-02-05T18:39:00.000+01:00

Nja det har väl gått sådär både med vikt och uppdateringar.
Har suttit och jobbat med mitt examensarbete så det har inte riktigt gått som jag vill med allt.
Men det är ju därför den här bloggen finns. För att jag ska skriva av mig om det som går mindre bra också.
Vet inte riktigt om det jag kör eg. kan kallas LCHF då min dagskonsumtion av Redbull i nuläget är runt 0,5l. Det är ju en hel del socker i det.
Men godissuget håller sig på avstånd. Har inte ätit godis, glass eller snacks (chips, ostbågar) sedan mitten/ slutet av November.
Äter inte heller pasta/ potatis, ris, bröd, bulgur o.dyl. Utan mina nya, väldigt goda, tillbehör består av kikärtor, bönor och linser. Undviker även salt i största mån, och alla kryddor med E i. Så det blir mycket färska örter. Supergott. :)

Vikten i dagsläget ligger på 88,4 så det har inte hänt så mkt sedan senast jag uppdaterade. Fast rör man sig inte å får man inte direkt någon belöning heller. Men jag känner att jag har vunnit så mycket redan. Innan kände jag att jag ägnade stora delar av dagen att tänka på mat. Vad jag fick och inte fick äta, och att försöka motstå onyttigheter. Men nu är det som om mat inte existerar och jag kan istället klart fokusera på andra saker som jag måste få gjort. Jag har mer energi, och att undvika socker och stora mängder kolhydrater är egentligen det enklaste jag någonsin har gjort.

Gjorde ett inlägg med en vikträknare igår. Den kommer att ändras varje gång jag uppdaterar min vikt. Så kan jag se hur långt jag har innan mål.

Nu ska jag fokusera 100% på att få klart mitt examensarbete, så motionen får vänta ett litet tag till (förutom småpromenader), sen bär det av till Sälen v. 8 och då får jag ta igen mitt slappande lite. ;)

C-uppsats m.m.

2010-01-26T16:17:00.003+01:00

Sitter och panikar med min C-uppsats. På Torsdag kväll ska den skickas in till min handledare för att han ska bedöma om den är opponeringsklar eller inte. Får hålla tummarna så de knakar, för opponeringsdatum är satt till den 2a Feb och jag vill verkligen kunna lägga fram den då.
Går den igenom så kommer jag vara sjukt nöjd för det betyder att jag kan ta ut min examen + att jag får 15hp till inrapporterade. Alla poäng som jag lyckas beta av tar bort ännu lite tyngd från min axlar och minskar stressen som jag konstant känner.

Vad har jag kvar att läsa/ ta igen då?

Följande ligger framför mig:

Livets utveckling 7,5hp
Geologi 7,5hp
Dinosaurier 7,5hp
Världens vulkaner 7,5hp
Jordbävningar 15hp

Fördjupning Arkeologi 7,5hp
Fördjupning II 7,5hp
D-uppsats 15hp

(Geologikurserna mest för at det är kul och för att jag vill plocka lite extra hp)

Följande släpar jag med och vill helst ta igen innan hösten:
(Redovisat i prioordning)

C-uppsats 15hp (Förhoppningsvis på G)
Avancerad kurs i Teori och Metod 15hp (Också på G men får vila lite medan jag prioriterar C-uppsatsen)
Den långa medeltiden 7,5hp
Historia moment 4 7,5hp
Historia Temamoment II 7,5hp
Web design 7,5hp
B-uppsats i Historia 7,5hp

Så med lite tur så ska jag ha 30hp klara innan slutet av Februari.

En ny dag

2010-01-23T12:29:00.002+01:00

Hade en olustig känsla när jag vaknade i morse men dagen känns ändå bättre än igår. Allt ordnar sig alltid. Livet går vidare. Nu ska jag bara ägna dagen åt att faktiskt försöka tro på det.

Det finns saker som jag inte vågar skriva här

2010-01-22T23:51:00.002+01:00

för jag vet redan att vissa inte klarar av att jag är som jag är och känner som jag gör. Och sådant skriver jag på andra platser där jag kan hantera det som för vissa kan verka så onödigt och dumt.

Jag önskar jag kunde släppa allt och vara 100% rationell. Men jag kan inte det.
Ibland vill jag bara gå tillbaka till den jag brukade vara. Det fanns en tid då jag var kall, analyserande och totalt ointresserad av allt vad känslor heter. Karriärnikki var det minsann ordning och reda med. Men jag kan inte gå tillbaka för jag har gått och blivit "soft".

Jag gillar kramar.... ;(

Googlade...

2010-01-22T22:54:00.003+01:00

Jag googlade precis mitt namn och kom fram till att inget av värde fanns att läsa om mig på nätet. Inget jag någonsin presterat eller åstadkommit i/med mitt liv finns med i någon sökdata. Det enda som står är det mesta från facebook. Vilket är sämst. Trodde att hela tanken med att privva sina settings där var att det inte skulle dyka upp på random sökningar.
Suck... Jaja.

Det enda vettiga jag kan göra nu är att göra något vettigt av mitt liv så att där dyker upp ngt vettigt om mig när man googlar mig. xD

Att vara student innebär...

2010-01-22T18:36:00.003+01:00

INTE att jag kan ta ledigt när ag vill. Heltidsstuderande är samma sak som heltidsjobb.
Jag sitter inte och rullar tummarna och pillar mig i naveln hela dagarna.

*suck*

Låt mig bara vara ifred så att jag kan få bli galen i lugn och ro.

Pisspoäng

2010-01-21T13:45:00.004+01:00

Pisspoäng på er.
Jag försöker vara trevlig och hjälpsam men när ni bara spyr på mina försök att bidra med något kan det fan vara. Jag vet att det är en tuff bransch men va fan. Grattis på er som lyckats men sitt inte sen på era höga hästar och se ner på resten av världen. Jag är för fan inte eran slav som ni sen kan spotta på när arbetet är utfört. Fy fan säger jag bara!

Ett tag sedan nu...

2010-01-13T18:37:00.001+01:00

Så mycket som kom i vägen. Jul och nyår bara rasade förbi och med det nya året kom mer depp och ångest. Har inte ätit godis i snart 2 månader och det känns faktiskt helt ok.
Har inte kunnat följa min LCHF diet dock eftersom vissa av mina vänner är rädda för allt vad fett heter. Så det är minst 90% kolhydrater till frukost, lunch och middag. Tycker själv inte att det är logiskt att först sitta och skära bort vartenda liten millimeter av fett från julskinkan och sen trycka i sig 12 skumtomtar.
Men å andra sidan så har ju inte alla samma problem med socker som jag har.

Vägde mig nu när vi kom hem till ön och vågen visade 88,5 kg. Så det har gått lite neråt trots kolhydraterna (Har faktiskt hållit mig ifrån dem i största mån möjligt).

Men nu är det ett nytt år med nya tag. Beställde joggingskor igår så när de kommer blir det gymmet till 100%.

Nytt år

2010-01-13T15:38:00.002+01:00

Mjo förvisso är vi en bra bit in i det nya året men jag har helt enkelt haft för fullt upp för att skriva något tidigare.

Har inte haft ett jättebra Dec/Jan och en hel del har inte riktigt gått enligt planerna. Bland annat så bestämde jag mig för att jag inte har tid för hund just nu så det blev att valpen vi hade tänkt ta blev såld istället. Han verkar dock ha hamnat hos en awesome familj så det gör mig inte jätteledsen att vi inte tog honom själva.

Sitter just nu och försöker komma igång med mitt liv igen men jag vet inte hur bra det går. Deppet tar för mycket på mig. Vissa dagar går allt bra men för det mesta är det en enorm kraftansträngning att ens ta sig upp ur sängen morgnarna. Utan Fredriks stöd och kärlek så har jag ingen aning om hur jag skulle lyckats kämpa vidare med allt. Jag är så otroligt tacksam över att han finns i mitt liv, att jag har en underbar familj, och en massa underbara vänner som alltid finns där för mig.

Aja... Får hoppas att ett nytt år kommer med nya ljus och nya möjligheter.

2009-12-31T23:59:00.004+01:00

Året är nu inne på sina sista sekunder så här kommer en sammanfattning av mitt 2009!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: Ja. Jag besökte Starbucks. xD
2. Höll du några av dina nyårslöften?: Nej, tyvärr inte. ;/
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: Jo, en gammal barndomsvän fick en liten pojke vid namn Adam. :)
4. Dog någon som stod dig nära?: Nej.
5. Vilka länder besökte du?: Danmark, Tyskland, Frankrike, England och Spanien.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?: Större lägenhet så jag kan få ett ordentligt arbetsrum.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?: Inget speciellt tror jag.
8. Vad var din största framgång 2009?: Jag fick ordning på mitt liv och tog igen en massa hp som låg och släpade.
9. Största misstaget?: Uggardegrävningen. Väldigt oinspirerande. Kunde ha spenderat en månad extra i Spanien istället.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Mina fötter var slamsor efter pilgrimsvandringen och båda mina stortånaglar trillade av.
11. Bästa köpet?: Fåtöljen jag sitter i atm. Grymt skön. Fast köksbordet kommer på en tät andraplats.
12. Vad spenderade du mest pengar på?: Tv-spel och böcker troligtvis.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: Folk som jag älskar och som älskar mig.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?: PotFs version av You know my name, VNV Nations Legion, Tori Amos Winter, och hela No Line on the Horizon plattan av U2
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Lite gladare. Ingen novemberdepp men i början av Dec började det kana nerför igen. Nu är det väl si sådär.
16. Vad önskar du att du gjort mer?:Tränat och pluggat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: Suttit framför datorn och ätit godis.
18. Hur tillbringade du julen?: Med Fredde och hans familj.
19. Blev du kär i år?: Definiera kär... (Starbucks ftw)
20. Favoritprogram på TV?: How I met your mother.
21. Bästa boken du läste i år?: Det står mellan Marley and Me och Killing me softly.
22. Största musikaliska upptäckten?: Antagligen VNV Nation eller U2
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: Jag brukar sällan önska mig något. Är alltid roligt att folk vill fira en bara.
25. Något du önskade dig men inte fick?: Önskar mig som sagt sällan något.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?: Inte så mycket. Firade lite hemma med sambon. Hade dock en awesome födelsedagsfest följande helg. ;)
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: Att min cykel inte blev stulen. :(
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: Hippie om somrarna och Darth Nitty på vintern. ;)
29. Vad fick dig att må bra?: Att jag deletade mina böcker och började om på nytt. Vi blev en lite lyckligare familj efter det.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: Snubben som är läskigt lik Djiva (dock bara på den enda bilden där han faktiskt såg ut som Djiva xD). Djiva nam nam... *droolz*
31. Vem saknade du?: Mig själv. ;/
32. De bästa nya människorna du träffade?: Fam. Berling. xD

Nytt beslut... Sorry people ;/

2009-12-21T00:43:00.003+01:00

Har pratat ihop mig med Fredde om det här men mest är det mitt beslut. Efter att fått tillbaka ännu en manglad DVD från en polare, (Nämner inga namn och skivan har blivit ersatt så tack), så har jag bestämt mig för att det nu är slut med utlån.
Inga filmer, böcker, spel... NADA!

Folk får tycka att jag är hur orättvis som helst men det orkar jag inte riktigt bry mig om just nu. Någonstans så hoppas jag ändå att ni inte är mina vänner bara för att kunna låna prylar av mig?
Jag känner också att det faktiskt är jag som väljer att lägga ut pengar på att köpa alla dessa prylar, och därför tycker jag inte heller att jag har något att skämmas för när jag inte vill låna ut dem.
Tanken är väl ändå att jag ska vara en vän, inte ett bibliotek eller en videobutik?

Jag fick bara nog nu när jag för femtioelfte gången fick hem en pryl i avsevärt värre skick än när jag lånade ut den. Och sista droppen var när en av er (ännu en gång, nämner inga namn men vi har pratat om det så det är cool nu) inte ens frågade om det var ok att låna utan bara ringde och sa åt mig att ta med spelet hem.
Det var min absolut sista gräns. Att folk bara förutsätter att de kan plocka vad de vill för lån på obegränsad tid är INTE coolt.

Jag tänker nu därför ta en liten turné och samla in mina prylar och lämna tillbaka vad jag har lånat (rätt ska vara rätt). Ni som själva kan lämna tillbaka vad ni lånat av mig; jag skulle bli väldigt tacksam om ni lämnar/skickar tillbaka mina saker innan den 15:e Januari (Ni bör ha min adress). Så passa på att spela klart, läsa ut, eller titta klart på vad det nu är ni har lånat nu under julhelgen.

Jag vet att vissa av er som "drabbas" har skött er bra och alltid kört med ett sjysst utbyte. Men jag har helt enkelt bestämt mig för nolltolerans. I alla fall för ett tag framöver.

Sist men inte minst. Ursäkta mitt rabiata aggro/emo inlägg, men jag måste dra gränser för för tillfället så känner jag mig lite utnyttjad och inte alls uppskattad för den jag är så mycket som prylarna jag köper. Jag tycker inte mindre om er som mina vänner, men jag känner också mig själv och vill inte att en sådan sak som ett misslyckat utlån ska bli något infekterat som ligger och bubblar tills jag till slut exploderar. Det är inte en sida av mig själv som jag gillar men tyvärr finns den där och jag känner att det här är ett väldigt bra sätt att se till att den sidan inte får fritt spelrum att fucka upp allt.

For what it's worth nu när jag rantat på i det här inlägget. God Jul och Gott Nytt År. Love you all trots the major amount of aggro från min sida.

Tankar kring vågen och mitt wii.

2009-12-14T18:36:00.000+01:00

Funderade ett tag på att köpa mig en fin designvåg från OBH Nordica men är inte så säker längre. Provade min kompis/grannes våg idag och på den vägde jag ett helt kilo mindre än vad jag gjorde på min Wii-fit bräda. Undrar vilken av dem det är som stämmer. Jag väljer nog att luta mot min wiibräda dock. Den känner ju av vartenda liten skiftning. Blinkar man ens så ger det ett utslag. ;)
Dessutom så bryr jag mig inte så mycket om vad min "riktiga" vikt är. Det som betyder något är ev. - varje vecka och att jag mår bra och orkar med mina dagar.

I övrigt så undrar jag varför jag väljer att umgås med folk som inte får mig att må bra? Varför väljer jag att umgås med folk som bara får mig att känna mig som den hemskaste människan på jorden? De har också fel och brister, men jag tycker inte att vänskap bara går ut på att hela tiden trycka dem i ansiktet på någon...

Jaja... Tror jag kommer vara mer "upptagen" i fortsättningen om de hör av sig. För jag är sådan fick jag reda på. Har jag blivit stämplad som falsk så kan jag lika bra köra på det racet. *nickar*

Första rapporten - Yeh... Lovely

2009-12-12T18:34:00.000+01:00

Så... Vad har hänt nu då? Morgonens vikt registrerades till 90.1kg vilket betyder att jag gått upp 0.2 kg på 2 dagar. Tänker nog inte tänka så mycket på det pluset dock. I alla fall inte så länge det inte fortsätter uppåt.

Jag tog en lång promenad igår och det är mycket möjligt att det är därför som jag gått lite plus. Annars så har vi den underbara mensen coming up soon och jag brukar samla på mig vätska veckan före. Jag fortsätter köra samma race med daglig träning på mitt wii, promenader, LCHF, och mycket vatten så får vi se vad som har hänt till nästa vecka. ;)

Jag försöker se långsiktigt för jag är verkligen inte ute efter en quick fix. Hade enormt sötsug härom kvällen som jag inte riktigt förstod mig på (kanske också pms relaterat?) men jag lyckades ta mig igenom det med ett glas vatten och en bra bok. xD

Korten på bordet

2009-12-11T18:32:00.000+01:00

Idag hade jag tänkt lägga alla kort på bordet och berätta allt om mitt liv som "tjockis".

Jag alltid varit en liten rulta. Inte en av de smalaste barnen man kan tänka sig men inte heller något litet fetto (ursäkta valet av ord). 2000% ren energi från dag ett och genom hela min uppväxt.

Men tyvärr, när jag så kom upp i 12 års åldern så var jag 165 lång och vägde närmare 80 kg och mådde pyton för att jag var så tjock. Men med mycket god vilja och mycket inspiration från min syster lyckades jag tappa vikt så att jag hamnade på 59 kg. Detta var över en period på 3 år dock för att vi visste att ta det lugnt med en ung kropp i utveckling. Jag tränade flera gånger i veckan med sporter som jag tyckte var kul, ridning, cykling o dyl. Åt inget godis och inga sötsaker och drack absolut ingen läsk. När jag sen började 9 an så var jag i toppform och mådde super. Hade ett självförtroende som jag aldrig hade ägt tidigare.

Träffade under mitt första år i gymnasiet en kille som jag inledde mitt första riktigt långvariga förhållande med. Vi var tillsammans i 5 år och det var under den här perioden som allt blev fel igen. Det var inte något välmående förhållande egentligen. Jag var 5 år yngre än killen och han, utan att tänka på det, bearbetade mig och mitt självförtroende så att jag började känna att jag alltid skulle förbli den lilla tjockisen. Min kropp kanske hade blivit mindre men alla skulle alltid se mig som fet. Under dessa fem åren utvecklade jag då ett behov av att tröstäta och ingen av oss mådde nog bra i varandras sällskap. Han gick upp 15-20 kg och jag gick upp till svindlande 98 kg. Hela 39 kg på 5 år. Då var jag tillbaka som fröken tjockis igen.

Det var i mitten av det här, när vi hade varit tillsammans i ca 3,5 år, som jag bestämde mig för att dra till Gotland och plugga. Förhållandet på distans fungerade bättre men det var som om han började köpa hem mer godis och så varje gång jag kom hem och han var konstant svartsjuk och orolig att jag skulle hitta mig någon annan här på ön. Jag blev ännu mer instängd och antisocial och mådde sämre än jag någonsin gjort.

Sen hände allt på en gång. Sjukdom i familjen, stress i skolan och ett par dödsfall som berörde mig väldigt illa. Så våren 2007 bestämde jag mig för att det fick vara nog. Mellan januari och april lyckades jag gå ner 7 kg och det var under en hemresa för att besöka familjen som jag bestämde mig för att pilgrimsvandra under sommaren. Planen var att vandra den fransk-spanska delen av Camino Santiago, alltså pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien, samma sommar. En sträcka på ca 800 km som jag hade tänkt gå över en period på 40 dagar.

Jag nämnde mina planer för min dåvarande pojkvän över telefon som bara hånskrattade och sa åt mig att jag knappt klarade av att gå från snabbköpet och hem igen utan att bli andfådd. Jag svarade med att bryta upp förhållandet för gott. Någonstans var jag ändå medveten om hur mycket vikt jag hade lyckats tappa på egen hand och hur duktig jag kunde vara så det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag hade ju ett egenvärde ändå.
Så hipp happ så var han ute ur mitt liv. Tack och lov säger jag idag. Men samtidigt tror jag att tiden med honom lärde mig att hitta min styrka igen. Att lära mig mitt egenvärde och det hela gjorde mig mer beslutsam än någonsin att nå mina mål.

Jag fortsatte att träna hela våren och även om jag inte lyckades gå ner mer än 1-2 kg till fram till 13:e juni så förbättrade jag min kondition och min styrka avsevärt och jag lyckades tappa 2 klädstorlekar.

Sagt och gjort. Den 13:e juni gav jag mig då slutligen iväg på min resa. Helt på egen hand utan sällskap av någon gav jag mig alltså av från hemmet den morgonen. Tågluffade mig genom Europa ner till Pied de Port på den franska sidan av pyrenéerna och började min vandring den 15:e juni. Första dagen korsade jag pyreneérna över till den Spanska sidan. Sedan gick jag mellan 2-2,5 mil/ dag den första veckan. Men i takt med att jag tappade vikt och blev starkare så ökade mina sträckor, och sista veckan så avverkade jag mellan 4-4,5 mil/dag. När jag slutligen kom i mål i Santiago de Compostela så hade jag vandrat sträckan på 28 dagar istället för 40. Min vikt var nu 81 och jag hade en fett% i kroppen som låg på 22%. Jag hade dessutom lärt känna många nya spännande människor längs med vägen, sett och upplevt så mycket vackert, både landskapet och människorna, och hunnit förälska mig en gång.

Sen när jag kom tillbaka igen lyckades jag tappa lite av min motivation igen. I jämförelse med min pilgrimsvandring så var människorna här mer självupptagna och rent av elaka och många av mina så kallade "vänner" gnällde mest över min viktnedgång. Jag fick inget stöd eller motivation.
Så det hela resulterade i att jag joinade en 2 veckor lång studentfest där spriten var lika flödande som vatten ur kranarna. Summan av kardemumman en viktuppgång till 85 kg.

Men något gott kom ur studentfesten i alla fall. Jag träffade min nuvarande sambo. Han jagade mig i mer än en månad innan jag nappade. xD

Nu, nästan två år senare, har jag tyvärr låtit vikten krypa uppåt igen och har därför bestämt mig för att ta tag i det här en gång för alla.

Så... det var summan av allt fram tills idag.

Allmänt om mig och viktnedgång

2009-12-10T18:31:00.000+01:00

Det här är väl tänkt att det ska bli mina första steg mot att bli en lite mer hälsosam människa.

Jag: Är en kvinna på snart 25 år. Bor med min sambo i en liten studentetta i Visby. Jag jobbar för tillfället på att ta ut mina examen i arkeologi, så större delen av dagarna går åt att läsa böcker och skriva en massa. Efter jag fått ut min magister så vill jag dra till U.S.A för att jobba där, men vi får se hur det går med det. Framtidsdrömmen är att bli frilansande journalist/skribent och författare. Helst med kopplingar till arkeologi och historia. ;)

Jag har varit överviktig/mullig större delen av mitt liv, förutom när jag var i tonåren då jag blev väldigt hurtig av mig och tappade mer än 20 kilo. Då både tränade jag regelbundet och sysslade med en massa olika sporter. Men efter hand så har kilona bara smugit sig på mig igen. Lite sugigt jo.

Tänker inte skylla ifrån mig och säga att det inte är mitt eget fel, för det ÄR det. Jag har ingen graviditet att skylla på, ingen sjukdom och inget jobb heller för den delen. Jag har blivit som jag är genom att vara lat och missbruka kolhydrater.
Kolhydrater är kroppens och hjärnans bränsle, men är man inte ute och kör regelbundet så behöver inte bilen tankas eller hur?

Jag tror till 100% att den här insikten är viktig om man verkligen vill gå ner i vikt. Har försökt med alla typer av pjåskmetoder där man jämt får höra att man inte har misslyckats bara för att man har fuskat lite. Jag håller inte med. Varje brist i disciplinen är ett misslyckande. En manifestation av egenhat då man inte kan tycka om dig själv tillräckligt mycket för att förvägra sig själv saker som i slutändan kommer att ha ihjäl en.

Jag lider inte av någon sjuk fetma så jag kan väl ändå kalla mig tursam. Men om jag inte tar tag i det så är det lätt hänt att det kan sticka iväg åt helt fel håll.

När jag verkligen bestämde mig för att ta tag i det här, för 12 dagar sedan, så vägde jag 91,3kg. I morse vägde jag 89,9. Jag har inte förvägrat mig något, jag har inte gått hungrig en sekund. Det enda jag har gjort är att totalt utesluta alla rena kolhydrater ur mitt liv. Spannmål, Mjöl, Bröd, Pasta, Potatis, och framför allt Socker.

Jag äter i princip grönsaker, protein och fett. Och än så länge har det resulterat i en viktnedgång på 1.4 kg. Men de bästa effekterna än så länge är att jag inte har något sockersug längre, att jag inte är konstant trött, att jag faktiskt orkar med mina arbetsdagar, och min motion bättre.

I dagsläget så väger jag som sagt 89,9 kg och är "hela" 171 cm lång. Mitt BMI är 30,74 så jag ligger ändå en bra bit över vad som kan räknas som en hälsosam vikt. Tanken med den här bloggen är att jag helt enkelt ska skriva ner vad jag gör för att försöka gå ner i vikt (och vad jag gör för att sakta ha ihjäl mig själv. För jag tror nog sådana stunder kommer att dyka upp då jag inte kan låta bli godis, fikabröd etc.)

Med lite tur så kommer siffrorna i min hälso- och viktrapport (varje Lördag) sjunka undan för undan.
Vet att detta inte kommer gå hem hos alla men jag mår bra av det och jag gör det här för mig själv. Så innan hätska kommentarer skrivs om mitt val av livsstil så ber jag er att respektera mig, på samma vi som ni själva vill bli respekterade.

En bokenkät

2009-12-09T18:23:00.000+01:00

Snodde den från Ett hem utan böcker.

Vilken bok i dina hyllor har du haft längst?
Jag minns faktiskt inte. Har sålt undan en massa böcker på sistone så jag misstänker att några av mina äldsta har försvunnit på tradera. Men Den äldsta jag kan se från min plats i soffan är Fåraherdens dotter av Elizabeth Moon.

Vad… läser du just nu? läste du senast? ska du läsa sedan?
Just nu läser Ghost hunter av Michelle Paver. 6:e och sista delen i Chronicles of Ancient Darkness. Har bara hunnit ett kap in i boken so far. Innan den så läste jag Du tillhör mig av Nicci French. Den var bättre än förväntat måste jag säga. Vet inte om jag kommer läsa så mkt mer av förattarna dock då jag har fått intrycket av att alla deras böcker är mer eller mindre samma story om och om igen. Nästa bok i listan är nog antingen Steel Remains av Richard Morgan eller The Blade Itself av Joe Abercombie.

Vilken bok verkade alla utom du gilla?
Har inte mycket till övers för varken Eddings eller Tolkiens böcker och brukar bli lynchad när jag berättar det för folk. Den så har vi hela Twilight serien. Har inte läst böckerna, vill inte läsa böckerna, och jag kommer inte läsa böckerna. Ser man något brunt och rykande på marken så böjer man sig inte ner för att smaka, oavsett hur mycket alla andra intygar att det är chokladpudding.

Vilken bok intalar du dig själv att du ska läsa?
Nionde grottan av Jean M Auel. Läste de tidigare böckerna när jag var yngre men har aldrig kommit till skott med den. Av någon orsak så har jag fått för mig att jag isf måste sträckläsa alla de tidigare i serien innan jag ger mig i kast med den sista.

Vilken bok som kommer ut inom ett år kommer du prioritera att läsa?
Inte vad jag kan komma på. Jag fungerar inte riktigt på det viset. Har inte riktigt koll på kommande böcker för 2010. ;/

Sista sidan: läser du den först, eller väntar du tills det är dags?
Nej!?! Varför skulle man vilja det??

“Författarens tack”: slöseri med papper och bläck, eller intressant?
Jag har lite tvångsbeteende när det kommer till författarens tack och kan helt enkelt inte hoppa över det :(
Ibland önskar jag att de inte fanns där, likaså comments about the author, och praise for författarens namn other books. Men skriver jag själv något så finns där nog en lång lista med folk jag vill tacka. xD

Vilken karaktär skulle du vilja byta plats med?
Någon av mina egna tror jag. *rodnar*

Vilken/vilka författare, som du inte redan har läst, vill du läsa?
Joe Abercombie, Richard Morgan, J.V Jones, Stephen Erikson m.fl.

Vilken/vilka böcker i dina hyllor har du haft sedan du gick i skolan?
Jag går fortfarande i skolan. x3

Vilken/vilka böcker har fått följa med dig på flest resor?
Tar inte med mig böcker när jag reser. Bara massa extravikt i ryggsäcken. Kanske köper jag en bok på flygplatsen på vägen hem men det blir sällan att jag läser den.

Fanns det någon obligatorisk läsning som du hatade i skolan, men som visat sig vara riktigt bra tio år senare?
Nej. Jag och mina lärare har fortfarande inte samma smak. xD

Stephen King eller Anne Rice?
*rycker på axlarna* Inget stort fan av Rice, inget stort fan av King. Är dock väldigt nyfiken på Kings Dark Tower serie.

Begagnade eller sprillans nya böcker?
Det beror på boken. Finns ibland en viss charm med begagnade böcker men jag älskar nya böcker. Hur de känns, hur de luktar och hur de "låter".

Har du sett en film som visade sig vara bättre än originalet, det vill säga boken?
Inte vad jag kan komma på. Tycker förvisso bättre om sagorna i många Disneyfilmer än orginalen. Lilla sjöljungfrun t.ex. :D

Finns det någon vars boktips du alltid lyssnar på?
Not really. Brukar välja mina böcker på ren magkänsla.

Rekommendera en bok eller en serie:
Paksenarrion triologin är väldigt mysig. Gillar starka Jean d'Arc karaktärer, även om sista delen är si sådär. Annars så är Michelle Pavers Chronicles of Ancient Darkness väldigt bra. De riktar sig förvisso till barn/ungdom, men de är de första böckerna av arkeologisk karaktär som jag som historiker/arkeolog inte sitter och spyr galla över. :D

Det är kul...

2009-12-09T15:51:00.004+01:00

att det finns fler än jag som reagerat över likheten. xD

Det var då fan

2009-11-27T19:01:00.002+01:00

Min cykel är stulen. Fett sämst. :(

Tillbaka i landet

2009-11-10T20:23:00.002+01:00

Hade en awesome helg i London. Hade inte jättemycket cash, men lite shopping blev det allt. Köpte mig en tröja, en hatt och lite ansiktsprodukter. Passade även på att köpa lite roliga saker till Fredde. Han fick en supersöt hoodie, en massa random småsaker från forbidden planet och ett Tintin album.

Spenderade dessutom nästan en hel dag vid Towern. ÄLSKAR det stället. Det är ett av mina absoluta favoritställen i hela världen. Nästan så mkt att jag skulle kunna tänka mig sitta inspärrad där i 13 år och bli torterad varje dag. ;)

I övrigt så blev det en hel del Starbucks (har medlemskort där nu. Wheee) och lite Pub (mmmm... Guinness... *drools*)

Det enda som var synd var ju att vi bara var där så kort tid. Det blev väldigt intensivt med allt som skulle hinnas med, men kul var det iaf.

Reasons are always simple

2009-11-03T18:11:00.002+01:00

Jag förstår inte hur folk orkar hålla på ibland. Det är otroligt vilka varelser som finns där ute, och ibland så undrar man VART de har befunnit sig innan de bestämde sig för att släpa sig ur vilken mörk, slemmig håla de nu ursprungligen kom ifrån och in i mitt annars rätt bekymmersfria liv.

HÅLL KÄFT för fan. Sluta gnäll och stanna upp en stund. Det FINNS faktiskt fler människor är i världen än du. Du är inte bäst, du har inte bäst idéer och avsett vad du tycker så ÄR det inte synd om dig när ingen bryr sig.

Det som irriterar mig som fan nu är ju bara att jag uppenbarligen brytt/stört mig tillräckligt mycket för att skriva en bloggpost.

Aja. Ni som var med mig på lektionen idag vet VEM jag rantar om och förhoppningsvis så förstår ni också vart all gallan kommer ifrån.

Dagen var dock väldigt trevlig då det var första gången hela klassen sågs igen på lite drygt 5 veckor. Hade en mysig lunch med Annie, Sirie och Fredde. Sen satte vi oss vid entrén och höll Magnus sällskap då han raggade bokningar till sin massagestudio.
Seriously people! Ta och unna er själva en massage. Priserna är rena stölden och tydligen är grabben GRYMT duktig!!

Fick även nya bilder på valparna idag. :D
Vår lilla grabb är nu döpt och inte längre känd som "er valp" och "den lilla namnlösa".
Snart ska vi åka hem och hälsa på den lille också. Ska bli så grymt mysigt.

Puppies 1 vecka gamla

2009-10-31T21:46:00.003+01:00

Ja då var det dags för ännu mer bilder på de små. Nu är de en vecka gamla, men jag är inte så säker på om de ser något annorlunda ut från förra veckan. xD
Men de är fortfarande fruktansvärt söta dock. x3

Vi har även enats om ett namn (finally) men det kommer att förbi en hemlis ett litet tag till. ;)

Mycket har hänt på sistone

2009-10-30T19:16:00.009+01:00

Först och främst så har jag äntligen blivit beviljad studiemedel av CSN. Jag har jobbat hårt för mina poäng så med risk för att låta självgod så har jag förtjänat vartenda krona. Det är nästan så jag tycker att jag inte skulle behöva betala tillbaka lånet för de här pengarna. xD

Jag behöver inte oroa mig iallafall. Nu kan jag åka till London och njuta av en liten minisemester, jag har råd med nya däck till bilen och alla räkningar kan betalas. Så nu är det bara hakuna matata.

Har bokat min resa till Stockholm nu och dessutom fått hem mitt Dissidia Final Fantasy som är helt awesome. Så livet leker. Får dock inga pengar för September och Oktober så det kommer fortfarande bli en tuff månad rent ekonomiskt, och så får jag inte pengarna innan Halloween så det blir inget av firande nere på Rindi. *snyft*

Får ta igen det med publiv tillsammans med Elin i mitt hjärtas London. Som jag har saknat den staden. Jag har inte varit där på typ 6 år så det ska bli spännande att se hur mycket som har förändrats.

On a different note så hade jag tänkt ta och snacka med skolkuratorn i veckan som kommer. Jag vet inte riktigt men jag är orolig för att jag kanske har ADHD eller något stressrelaterat going on. Har extrema sömnstörningar, koncentrationssvårigheter och är sjukt glömsk. Vet inte om det direkt skulle vara tecken på ADHD, men något gör så att jag inte kan plugga och vara så produktiv som jag skulle vilja och jag fick nyligen höra att ADHD kan ha kopplingar till depression.

Har väl alltid varit lite damp av mig så det skulle väl inte vara chockerande direkt. xD (heheh)

Hoppas väl mer att det kanske är något stressrelaterat eller annat som är behandlingsbart. Det enda som jag med all säkerhet kan säga är att jag inte ligger på den nivå i mitt pluggande som jag gjorde i gymnasiet och under mina första år här på högskolan.

Jag minns tyvärr inte när jag fick ett VG sist och det stör mig. Jag vet att jag kan men det är bara så jäkla svårt att koncentrera sig. Känns som jag har attention span som en guldfisk och jag är så fruktansvärt glömsk. Skriver jag inte ner precis allt så finns det inte kvar nästa dag. Jag är som snubben i Memento fast men ett mindre actionfyllt liv. ;/

Jaja... Det blir säkert bra. Något kommer väl hända iallafall...

4 små valpar

2009-10-25T11:22:00.002+01:00

Då var de äntligen födda då. :)
Det blev 4 små valpar och vi får iallafall 1 med oss hem i början av Januari.

Lilla Chipset med alla 4. Småttingarna är 1 dag gamla.

Stressad

2009-10-23T10:24:00.003+02:00

Nu börjar jag känna mig sjukt stressad.
Har fortfarande inte fått något svar från CSN. Innan det händer så är mina händer bundna. Jag vågar inte ens gå och handla mat.
Får sätta mg och sälja undan lite saker kanske.

För att jag inte har ngt bättre för mig. . .

2009-10-19T13:37:00.000+02:00

1. Nicole is actually a fruit, not a vegetable.
2. It takes 17 muscles to smile, and 43 to frown at Nicole.
3. You share your birthday with Nicole.
4. The colour of Nicole is no indication of her spiciness, but size usually is.
5. The ace of spades in a playing card deck symbolizes Nicole.
6. Nicole is 984 feet tall.
7. In the Great Seal of the United States the eagle grasps 13 arrows and Nicole.
8. Nicole was declared extinct in 1902!
9. Nicole can't sweat.
10. Nicole has 118 ridges around the edge!

Fråga mig inte hur....

2009-10-13T13:04:00.002+02:00

Jag vågar påstå att jag inte har en stor näsa. Åtminstone inte vidare utskjutande. Men ändå så lyckades jag på något vis.

Jag satt med mitt historieplugg som vanligt när jag fick för mig att byta bok. Så jag smällde ihop den jag hade... Rakt på näsan. Förutom en klämd nästipp resulterade detta dessutom i ett rätt nasty papercut på vänstra näsvingen. Dx

Om det var en act of godly retribution, eller bara silly, spetsnäst pettiness vet jag inte. Men vad jag vet är att ett papercut på näsan ALDRIG tycks vilja sluta blöda...

Dagens Barneycitat:

2009-10-12T16:20:00.002+02:00

"But...No! My wife's having a baby. I have a sausage with your name on it.... Waaaah!!!"

Nej nej nej... Inte höstdepp Dx

2009-10-09T21:22:00.000+02:00

Jag är väl om man tänker efter en rätt märklig figur. Min mamma beskriver mig ibland som ett fenomen. Ett norrsken eller en blixt från klar himmel. Jag försöker gå min egen väg, följa universums sång och se vart hon leder mig. Är det kanske det som gör mig märklig? Att jag följer en röst som bara jag tycks höra? Ett fenomen, är det samma sak som ett freak?

Universum är inte en skum liten röst som säger åt mig att bränna ner saker. Även om vissa jag diskuterar saken med verkar tro det. När jag berättar om henne så ryggar de liksom undan och skrattar lite torrt. Men universum är mer. Hon är den som berättar vad som ligger framför mig i livet. Vad jag har lagt bakom mig och vad jag bör tänka på i nuet. Hon ger mig uppenbarelser och hon plockar ner mig på jorden när jag svävar för högt. Hon är en takt. En sång som berättar om hur livet är och hur jag ska göra för att se livet. Det är så svårt att beskriva något som jag bara känner i mitt hjärta. Men jag försöker så gott jag kan.

Jag pratar ofta med universum. Inte alltid högt, inte alltid medvetet. Ibland så hör jag henne bara i mitt huvud och ibland så hör jag henne runtom mig. Som en egenhet eller genom andra ljud. Det kan var ljudet av åskan i fjärran eller smattret av regndroppar mot mitt fönster. Det kan vara vinden i träden eller fågelsången i buskarna. Ibland kan hon till och med höras i en så enkal sak som en gryta som puttrar på spisen eller väsandet från strykjärnet. Men platsen där jag hör henne oftast. Stället dit jag går när allt annat är i uppror och jag behöver någonstans där jag kan vara helt säker. En plats där bara hon och jag finns och inget annat kan tränga in till oss... Det är faktiskt i duschen.

Jag kan ofta bara sätta mig ner på golvet i duschen och meditera under mitt privata "sommarregn" i flera timmar. Vi samtalar hon och jag. Ibland ler jag . Ofta gråter jag.
Men för det mesta så sitter jag bara där och njuter. Lyssnar till vattnets brus i öronen och sången som det bär fram. Jag älskar känslan av vatten som rinner över min hud. Det är som en öm smekning eller en tröstande famn. Vattnet renar mig från mina bekymmer och låter mina tårar blandas med strömmen utan protester. Det kan skölja min själ ren men den kan aldrig göra den hel. Det kan bara jag själv.

Men min själ smulas sönder bit för bit. Det känns som om jag inte hinner reparera den snabbt nog innan den spricker sönder på en annan hörna. Ju mer som händer runt mig ju mer stänger jag in det. Jag kan inte visa för någon vad jag känner, för jag är ju stark. Jag är den som alltid ler, skrattar, förstår, tröstar. Jag är en klippa för andra och en klippa kan inte må dåligt. Jag önskar jag hade någon som jag kunde prata med. Någon som verkligen lyssnade. Någon som verkligen förstod. Många av mina vänner erbjuder sin axel om jag behöver gråta ut, och det är jag tacksam för. Men att verkligen prata ut. Det kan jag inte. Mina försök brukar oftast bara ebba ut i ytligt gnäll från min sida.

Många känner mig som en pratkvarn som tanklöst bara maler på i all evighet. Men ska sanningen fram så var jag rätt gammal när jag faktiskt började prata med människor. Jag har alltid varit en person som skriver om allt jag inte klarar av att säga. Jag spenderar timmar med mitt skrivblock och mina pennor. Hur många dagar, månader, år har jag inte spenderat ute i skogarna, nere vid havet eller ute på fälten med endast mina tankar flödandes som en tunn bläcklinje på ett vitt papper? Jag skapade egna språk och världar, röster blev till ansikten som blev till vänner som blev till epoker. Jag rörde mig ute bland folk och hörde såklart alla runtom mig prata. Men jag deltog inte. Jag hade ingen träning i att säga ord framför andra.

När jag sen kom till en ålder där jag helt plötsligt behövde öppna munnen så började jag motvilligt att göra det. Jag fick öppna munnen för att kunna prestera betyg och redan då såg jag blickarna jag fick från folk. Det var som om folk instinktivt började hata mig vid blotta ljudet av min röst. Jag pratade för att det behövdes, inte för att jag ville. Mellan lektionerna gömde jag mig i biblioteket eller ute på skolområdet. Ensam med böcker och tankar. Ville inte att någon skulle hitta mig. Jag satt ofta i en liten håla i den bortglömda fruktträdgården bakom skolan, lång bort från skrik och dömande blickar. Där satt jag och försökte koppla bort pressen jag upplevde när jag pratade. När jag existerade. Det lockade inte mig. Det var inte en del av hur jag levde mitt liv.

Men sen kom dagen de hittade mig. Jag försökte fly men jag låg blottad. Alla kunde se vem jag var och alla kunde skada den. Jag drog mig tillbaka för att slicka mina sår efter att de hade misshandlat min själ. Jag knuffade bort mig själv och började njuta av deras irritation när jag talade. Flera gånger under mitt liv så lyckades folk dra fram min nakna själ och misshandla den. Och för varje gång så höjdes min röst, mina ord blev större och runt om mig byggdes en ogenomtränglig mur av tal upp. En ström av ord som gör varje försök att nå min själ omöjligt.

Jag tror det är därför jag framstår som jag gör i nuläget. Jag gör verkligen det. Att prata i sig är inga problem, men jag vill ändra mitt sätt att prata igen. Jag vill våga vara den lilla flickan som flydde undan och gömde mig i fruktträdgården. Fast öppet. Så att alla kan se den jag är. Jag vill verkligen känna att jag måste vara sporrad för att öppna munnen. Jag vill tala om sådant som jag har en känsla för. De ord som kommer ut när jag talar ska vara som de orden som jag skriver. Det är inte så att jag vill gå runt och verka viktig på något vis. Jag vill inte verka flummig och flytande. Jag vill visa mig tydlig och klar, och den jag är när jag skriver är den jag verkligen är.

Men jag har förstått, att mina ord ibland är för stora. För beskrivande, förstorande och målande. De väcker tankar och känslor i människor, som aldrig var min ambition. De drar till sig blickar, som är fulla av förväntningar och krav, och jag undrar alltid vad det är jag har sagt. När det hela tiden handlar om hur det är sagt. Jag är fortfarande obekväm med att erkänna att det jag faktiskt skriver och målar är en del av den jag är. Men jag diskuterar helst inte det skrivna med folk.

Portugal kanske

2009-10-09T12:42:00.005+02:00

*suck*

Det känns som jag bara jobbar och jobbar men aldrig kommer framåt i den takt som jag vill.
Har nu fått en uppgift av Johan som är tänkt att det ska resultera i 7,5 hp. Jag ska sitta och föra in inmätt material i en databas och göra en översikt åt honom i typ Mapinfo eller ArkGIS. Borde inte vara så svårt att hinna med, men tyvärr har dygnet bara så många timmar.

Har inte lyckats ta igen fler poäng på en vecka nu. Börjar känna mig stressad men jag sitter i biblan varje dag och försöker i alla fall. Har kommit en bit på min C-uppsats så jag känner mig ändå nöjd. Får se om jag drar till Portugal i 3 månader efter jul. Isf vill jag gärna ha kommit en bra bit på min D-uppsats också.

Så nu är det 300% som gäller. Gaaaaaaaaaah!!!

Så just nu ser min lista ut så här (blandat saker som är pågående kurser och som jag ligger lite efter i):

1. Skriva klart min miniuppsats om Historiebruk i populärkultur (2 sidor kvar)
2. Skriva klart min redogörelse för reformationen (1 sida kvar)
3. Skriva klart min uppgift om den industriella revolutionen (2 sidor kvar)
4. Göra klart övningen "olika historiesyn" (2 frågor kvar)
5. Se över inmätta fynd från Ajvide (se posten ovan)
6. Skriva min lilla redogörelse för den romanska kyrkan i Västergarn samt Roma kloster (3 sidor kvar MAX!!)
7. Göra klart min C-uppsats (typish 10-15 sid kvar + lite tid med materialet)
8. Göra sista uppgiften på Dinosauriekursen (1 sida kvarMAX!!)
9. Göra klart sista geologitentan (4 uppgifter)
10. Göra klart den individuella uppgiften om Livets utveckling.
11. Skriva klart min B-uppsats om heliga Birgitta. (Hälften kvar. Så typ en 15 sidor till)
12. Göra klart tentan för temamoment 2 i Historia B (4 sidor kvar typish)
13. Göra klart webdesignen (1 uppgift kvar)
14. Designa klart Malins tatuering.
15. Börja på mina 2 andra geologikurser.
16. Skriva på D-uppsatsen
17. LÄSA EN MASSA LITTERATUR FÖR ALLT OVAN!!!

Samtal med Silvy... Bland annat.

2009-10-01T18:00:00.006+02:00

För det första vill jag bara säga att i förrgår klockan 12.54 fick jag en snilleblixt och blandade vaniljstång med kranvatten.

Glöm bort citron och gurka. Vanilj är här för att stanna!!!
Så otroligt gott. :D

För det andra. Pratade för ett tag sedan om the random tråkighet, som är min blogg, med Silvy och hon sa att jag borde börja köra alla roliga anekdoter jag brukar dra på fester och dyl. istället för att skriva om vardags-plugg-tråk. And she's got a point. Vette bara hur man ska få ner det hela så att det låter lika kul när man läser det som när det berättas för en... Hmm...

Vill nog inte heller sluta helt med mitt vardagliga blaha för att det faktiskt finns en del folk som är intresserade av att läsa mitt vardagsblaha, och för att jag behöver få randomly dampa av mig ang. the blaha ibland.

Men tillbaka till anekdoterna. Hur skiljer jag på en bra/ rolig anekdot och ett jaha-Det-har-ju-jag-och-typ-ALLA-också-varit-med-om-Big-deal?
Jag får väl bara beskriva random messed up skit i mitt liv och hoppas på att jag slår huvudet på spiken förr eller senare.

Random som hänt idag då... Klädde mig fairly lätt imorse då jag skulle ner på handledning. Tänkte som så att jag ändå skulle bila ner till skolan, sitta på varmt kontor och senare i varm studiesal. Fredde hade nog samma sak i tankarna för det var T-shirt och kavaj som gällde. Efter en AWESOME handledning med en otroligt inspirerande Herr Apel så bestämde vi oss för att skippa studiesal och dra hem och plugga istället.

Innan vi drog hem dock så tog vi en tur upp till norra magasinet (Om någon såg ultra-sugiga Kommissarien och havet: Den inre kretsen i veckan så var det stället med alla lådor/arkiv som Peter Haber traskade runt i) för att diskutera hur vi skulle göra med det material som Anna och jag behöver titta på för våra C-uppsatser. Allt gick jättebra där. Jag sprang in och Fredde stod parkerad utanför, ready to go. När vi kom ut så hann vi rulla ut från parkeringen och ut från den lugna lilla bakgatan vidare ut på en lika liten men dock väldigt trafikerad gata. DÄR small däckhelvetet. Vi kliver ut, stirrar uppgivet på det VÄLDIGT platta däcket en stund, och sätter sedan igång med däckbytet. Vi hinner inte mer än sätta ut varningstriangeln, medan lastbilar, bussar och random mega-arga pensionärer susar förbi oss (nämnde jag att det var en VÄLDIGT smal gata) förrän vinden drar igång med att isblästra våra händer och ansikten. Och som på given signal, så fort reservdäcket var framtaget, så öppnar sig den tidigare relativt halvklara himlen i en ridå an knytnävsstora regndroppar.

Så där står vi. Endast iklädda T-shirts, lätta höstjackor, jeans i Freddes fall och jag med kjol och leggins, i spöregn och underbart härlig höstvind-from-hell med ett platt däck på en ytte-pytte smal gata där folk kör som galningar. Och när vi står där och ska försöka skruva av muttrarna till däcken så kommer vi på (lite svårt att inte komma på när man drar för livet med stelfrusna fingrar) att vi drog åt dem med tryckluft sist vi var hemma... Så muttrarna satt som berget.
25 min senare, efter diverse cursing åt vem det nu är som styr över väder, vind och allt random crap som alltid tycks hända just mig så fort jag inte alls är redo för det, så står vi och hoppar på fälgkorset medan en 800 000år gammal kärring står på tomgång vid vår varningstriangel och ligger på sitt signalhorn och hötter åt oss med nävarna. Vid det laget var jag så apatisk och stelfrusen att jag bara stirrade tomt på henne medan Fredde slet. Efter mycket om och men så fick han av hjulhelvetet och reserven åkte på jäkligt fort efter det.

Vi plockade ihop och went our merry way. Skönt att sätta sig i en varm bil när väder och vind bråkar utanför. Men vi hinner knappt sätta oss i bilen igen när det (magic) helt slutar att regna och blåsa igen. Det är sådana stunder som jag är övertygad om att someone is out to get me.

Reste av dagen förflöt väl fairly lugnt. Blev tvungna att lägga lite cash på nya däck och blev senare dessutom uppringd av expressen som ville veta en massa om ev. folk på Samoa. Skällde ut dem efter noter och la sedan på.

Avslutningsvis så undrar jag hur en svensk författare kan få för sig att döpa en karaktär till Silda. Det kan OMÖJLIGEN bara vara jag som läser fel på en sådan sak. >:(

P.s. Vi har trådlöst nätverk i vår lägenhet... Hmmm.... Bajsbloggen- Livets stora frågor påkomna på porslinstronen?