Veckor som den här (Stockholmsveckan men även en hel del andra veckor också), så är det INTE roligt att vara Gotlänning.
Det skriks hela nätterna igenom och folk står utanför på vändplanen och smäller sönder oöppnade champagneflaskor. "Ge fyyyyyyyr!!!" *pang*
Sen så spinner någon runt med sin hummer i lite över en timme med dunka dunka på högsta volym. Men det är ju lugnt för klockan är ju bara kvart i fyra på natten. Ännu skönare är att man inte kan ha öppen dörr i hettan för då går det inte att dränka ut ljudet överhuvudtaget.
Man går ner till snabbköpet för att köpa kaffe. Helt slut. Finns Köffe av ngt obskyrt märke, om man vill ha det. Innehåll: E000, E001, E002 osv. Kan även innehålla spår av brun (!?!).
Man går till mjölken. Helt slut. Kommer ny leverans på måndag. Nytt besöksrekord 800 000+ den här veckan (vanligtvis är vi ca 50 000). Man lunkar hem. Cyklar till storköpet. Samma visa där. Priset på sallad har höjts med 200% sen förra veckan. Underbart. Kommer hem. Några turister har parkerat sina cyklar på vår cykelparkering för boende på Mejjan. *suck*
Även boendeparkeringen är fullsatt av främmande bilar. Folk vill inte betala parkeringsavgiften och snor därför privatparkeringarna. Fortfarande lugnt. *gnisslar tänder*
Vågar inte ta bilen någonstans för man vet ändå att det inte kommer finnas någon parkering när man kommer hem.
Drar sig ner till skolan. I klassrummen och studiesalarna får man ändå vara ifred. Simmar igenom den långa, långsamma, vindlande kö som nu täcker samtliga gator i Visby. 5 min promenad blir istället 30 min långsamt hasande bakom folk som går arm i arm 7 på rad eller väggen av barnvagnar som stannar och diskuterar nya Pampers vart 10:e meter. *Ler ansträngt*
Kommer ner till skolan. Fristad. Äntligen. Drar sitt passerkort för att få komma in i den stängda byggnaden. Varpå man med familj brutalt försöker knuffa sig in genom den öppna dörren. Kör över mina fötter med barnvagnen och fräser lite argt åt mig att jag ska flytta på mig.
Jag protesterar. Påpekar att skolan är stängd och att de får ge sig av. Mannen gormar åt mig att han: "Minsann har betalt dyra pengar för att komma hit och semestra och att vi fan borde vara tacksamma. Nu jävlar skulle han se sig omkring och sen gå på toa."
*explosion*
Jag puttar ut dem ur byggnaden mer eller mindre. Gormar tillbaka om att jag ska kalla på vakten samt andra mindre klädda fraser. Mannen blänger ilsket när jag smäller igen dörren. Hans barn gråter, hans fru (flickvän? Sambo? älskarinna?) ser chockad ut. Synd att det behövde gå ut över dem.
Låser in mig i salen till slut. Något tystare. Äntligen kan jag jobba. Om några timmar måste jag ut igen. Kämpa mig hem genom folkmassorna.
Gotland är trevligt på sommaren, de flesta turister är trevliga eller åtminstone helt ok. Men så finns det några som inte ser sina medmänniskor överhuvudtaget. Som inte fattar att det finns folk som bor här året om och som blir något "handikappade" under turistsäsongen. Maten blir dyrare och det är inte ens alltid det finns vidare mycket kvar på hyllorna. Stan förvandlas till något som liknar ett festivalområde. Skräp överallt och en mur av folk som alla vill komma först. Massor av bilar. Olyckorna ökar. Misshandel, droger, våldtäkt. Sen när allt är över. Semestern är slut och vi går tillbaka till jobbet. Så är det i slutändan Gotlänningarna som får plocka upp notan. :(
Sorry för ett bittert inlägg. Stockholmsveckan har varit ovanligt intensiv det här året och jag har inte fått en god natts sömn på över en vecka.
Hoppas ni alla andra har det mysigt iaf.
*stor kram*
