Året är nu inne på sina sista sekunder så här kommer en sammanfattning av mitt 2009!
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: Ja. Jag besökte Starbucks. xD
2. Höll du några av dina nyårslöften?: Nej, tyvärr inte. ;/
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: Jo, en gammal barndomsvän fick en liten pojke vid namn Adam. :)
4. Dog någon som stod dig nära?: Nej.
5. Vilka länder besökte du?: Danmark, Tyskland, Frankrike, England och Spanien.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?: Större lägenhet så jag kan få ett ordentligt arbetsrum.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?: Inget speciellt tror jag.
8. Vad var din största framgång 2009?: Jag fick ordning på mitt liv och tog igen en massa hp som låg och släpade.
9. Största misstaget?: Uggardegrävningen. Väldigt oinspirerande. Kunde ha spenderat en månad extra i Spanien istället.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Mina fötter var slamsor efter pilgrimsvandringen och båda mina stortånaglar trillade av.
11. Bästa köpet?: Fåtöljen jag sitter i atm. Grymt skön. Fast köksbordet kommer på en tät andraplats.
12. Vad spenderade du mest pengar på?: Tv-spel och böcker troligtvis.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: Bonnie.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?: PotFs version av You know my name, VNV Nations Legion, Tori Amos Winter, och hela No Line on the Horizon plattan av U2
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Lite gladare.
16. Vad önskar du att du gjort mer?: Tränat och pluggat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: Suttit framför datorn och ätit godis.
18. Hur tillbringade du julen?: Omgiven av idioter.
19. Blev du kär i år?: Definiera kär... (Starbucks ftw)
20. Favoritprogram på TV?: How I met your mother.
21. Bästa boken du läste i år?: Marley and Me
22. Största musikaliska upptäckten?: Antagligen VNV Nation eller U2
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: Jag brukar sällan önska mig något. Är alltid roligt att folk vill fira en bara.
25. Något du önskade dig men inte fick?: Önskar mig som sagt sällan något.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?: Inte så mycket. Hade dock en awesome födelsedagsfest följande helg. ;)
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: Att min cykel inte blev stulen. :(
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: Hippie om somrarna och Darth Nitty på vintern. ;)
29. Vad fick dig att må bra?: Att jag deletade mina böcker och började om på nytt. Vi blev en lite lyckligare familj efter det.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: Snubben som är läskigt lik Djiva (dock bara på den enda bilden där han faktiskt såg ut som Djiva xD). Djiva nam nam... *droolz*
31. Vem saknade du?: Mig själv. ;/
32. De bästa nya människorna du träffade?: Hmmm... Nej!
torsdag 31 december 2009
fredag 11 december 2009
Korten på bordet
Idag hade jag tänkt lägga alla kort på bordet och berätta allt om mitt liv som "tjockis".
Jag alltid varit en liten rulta. Inte en av de smalaste barnen man kan tänka sig men inte heller något litet fetto (ursäkta valet av ord). 2000% ren energi från dag ett och genom hela min uppväxt.
Men tyvärr, när jag så kom upp i 12 års åldern så var jag 165 lång och vägde närmare 80 kg och mådde pyton för att jag var så tjock. Men med mycket god vilja och mycket inspiration från min syster lyckades jag tappa vikt så att jag hamnade på 59 kg. Detta var över en period på 3 år dock för att vi visste att ta det lugnt med en ung kropp i utveckling. Jag tränade flera gånger i veckan med sporter som jag tyckte var kul, ridning, cykling o dyl. Åt inget godis och inga sötsaker och drack absolut ingen läsk. När jag sen började 9 an så var jag i toppform och mådde super. Hade ett självförtroende som jag aldrig hade ägt tidigare.
Träffade under mitt första år i gymnasiet en kille som jag inledde mitt första riktigt långvariga förhållande med. Vi var tillsammans i 5 år och det var under den här perioden som allt blev fel igen. Det var inte något välmående förhållande egentligen. Jag var 5 år yngre än killen och han, utan att tänka på det, bearbetade mig och mitt självförtroende så att jag började känna att jag alltid skulle förbli den lilla tjockisen. Min kropp kanske hade blivit mindre men alla skulle alltid se mig som fet. Under dessa fem åren utvecklade jag då ett behov av att tröstäta och ingen av oss mådde nog bra i varandras sällskap. Han gick upp 15-20 kg och jag gick upp till svindlande 98 kg. Hela 39 kg på 5 år. Då var jag tillbaka som fröken tjockis igen.
Det var i mitten av det här, när vi hade varit tillsammans i ca 3,5 år, som jag bestämde mig för att dra till Gotland och plugga. Förhållandet på distans fungerade bättre men det var som om han började köpa hem mer godis och så varje gång jag kom hem och han var konstant svartsjuk och orolig att jag skulle hitta mig någon annan här på ön. Jag blev ännu mer instängd och antisocial och mådde sämre än jag någonsin gjort.
Sen hände allt på en gång. Sjukdom i familjen, stress i skolan och ett par dödsfall som berörde mig väldigt illa. Så våren 2007 bestämde jag mig för att det fick vara nog. Mellan januari och april lyckades jag gå ner 7 kg och det var under en hemresa för att besöka familjen som jag bestämde mig för att pilgrimsvandra under sommaren. Planen var att vandra den fransk-spanska delen av Camino Santiago, alltså pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien, samma sommar. En sträcka på ca 800 km som jag hade tänkt gå över en period på 40 dagar.
Jag nämnde mina planer för min dåvarande pojkvän över telefon som bara hånskrattade och sa åt mig att jag knappt klarade av att gå från snabbköpet och hem igen utan att bli andfådd. Jag svarade med att bryta upp förhållandet för gott. Någonstans var jag ändå medveten om hur mycket vikt jag hade lyckats tappa på egen hand och hur duktig jag kunde vara så det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag hade ju ett egenvärde ändå.
Så hipp happ så var han ute ur mitt liv. Tack och lov säger jag idag. Men samtidigt tror jag att tiden med honom lärde mig att hitta min styrka igen. Att lära mig mitt egenvärde och det hela gjorde mig mer beslutsam än någonsin att nå mina mål.
Jag fortsatte att träna hela våren och även om jag inte lyckades gå ner mer än 1-2 kg till fram till 13:e juni så förbättrade jag min kondition och min styrka avsevärt och jag lyckades tappa 2 klädstorlekar.
Sagt och gjort. Den 13:e juni gav jag mig då slutligen iväg på min resa. Helt på egen hand utan sällskap av någon gav jag mig alltså av från hemmet den morgonen. Tågluffade mig genom Europa ner till Pied de Port på den franska sidan av pyrenéerna och började min vandring den 15:e juni. Första dagen korsade jag pyreneérna över till den Spanska sidan. Sedan gick jag mellan 2-2,5 mil/ dag den första veckan. Men i takt med att jag tappade vikt och blev starkare så ökade mina sträckor, och sista veckan så avverkade jag mellan 4-4,5 mil/dag. När jag slutligen kom i mål i Santiago de Compostela så hade jag vandrat sträckan på 28 dagar istället för 40. Min vikt var nu 81 och jag hade en fett% i kroppen som låg på 22%. Jag hade dessutom lärt känna många nya spännande människor längs med vägen, sett och upplevt så mycket vackert, både landskapet och människorna, och hunnit förälska mig en gång.
Sen när jag kom tillbaka igen lyckades jag tappa lite av min motivation igen. I jämförelse med min pilgrimsvandring så var människorna här mer självupptagna och rent av elaka och många av mina så kallade "vänner" gnällde mest över min viktnedgång. Jag fick inget stöd eller motivation.
Så det hela resulterade i att jag joinade en 2 veckor lång studentfest där spriten var lika flödande som vatten ur kranarna. Summan av kardemumman en viktuppgång till 85 kg.
Så... det var summan av allt fram tills idag.
Jag alltid varit en liten rulta. Inte en av de smalaste barnen man kan tänka sig men inte heller något litet fetto (ursäkta valet av ord). 2000% ren energi från dag ett och genom hela min uppväxt.
Men tyvärr, när jag så kom upp i 12 års åldern så var jag 165 lång och vägde närmare 80 kg och mådde pyton för att jag var så tjock. Men med mycket god vilja och mycket inspiration från min syster lyckades jag tappa vikt så att jag hamnade på 59 kg. Detta var över en period på 3 år dock för att vi visste att ta det lugnt med en ung kropp i utveckling. Jag tränade flera gånger i veckan med sporter som jag tyckte var kul, ridning, cykling o dyl. Åt inget godis och inga sötsaker och drack absolut ingen läsk. När jag sen började 9 an så var jag i toppform och mådde super. Hade ett självförtroende som jag aldrig hade ägt tidigare.
Träffade under mitt första år i gymnasiet en kille som jag inledde mitt första riktigt långvariga förhållande med. Vi var tillsammans i 5 år och det var under den här perioden som allt blev fel igen. Det var inte något välmående förhållande egentligen. Jag var 5 år yngre än killen och han, utan att tänka på det, bearbetade mig och mitt självförtroende så att jag började känna att jag alltid skulle förbli den lilla tjockisen. Min kropp kanske hade blivit mindre men alla skulle alltid se mig som fet. Under dessa fem åren utvecklade jag då ett behov av att tröstäta och ingen av oss mådde nog bra i varandras sällskap. Han gick upp 15-20 kg och jag gick upp till svindlande 98 kg. Hela 39 kg på 5 år. Då var jag tillbaka som fröken tjockis igen.
Det var i mitten av det här, när vi hade varit tillsammans i ca 3,5 år, som jag bestämde mig för att dra till Gotland och plugga. Förhållandet på distans fungerade bättre men det var som om han började köpa hem mer godis och så varje gång jag kom hem och han var konstant svartsjuk och orolig att jag skulle hitta mig någon annan här på ön. Jag blev ännu mer instängd och antisocial och mådde sämre än jag någonsin gjort.
Sen hände allt på en gång. Sjukdom i familjen, stress i skolan och ett par dödsfall som berörde mig väldigt illa. Så våren 2007 bestämde jag mig för att det fick vara nog. Mellan januari och april lyckades jag gå ner 7 kg och det var under en hemresa för att besöka familjen som jag bestämde mig för att pilgrimsvandra under sommaren. Planen var att vandra den fransk-spanska delen av Camino Santiago, alltså pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien, samma sommar. En sträcka på ca 800 km som jag hade tänkt gå över en period på 40 dagar.
Jag nämnde mina planer för min dåvarande pojkvän över telefon som bara hånskrattade och sa åt mig att jag knappt klarade av att gå från snabbköpet och hem igen utan att bli andfådd. Jag svarade med att bryta upp förhållandet för gott. Någonstans var jag ändå medveten om hur mycket vikt jag hade lyckats tappa på egen hand och hur duktig jag kunde vara så det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag hade ju ett egenvärde ändå.
Så hipp happ så var han ute ur mitt liv. Tack och lov säger jag idag. Men samtidigt tror jag att tiden med honom lärde mig att hitta min styrka igen. Att lära mig mitt egenvärde och det hela gjorde mig mer beslutsam än någonsin att nå mina mål.
Jag fortsatte att träna hela våren och även om jag inte lyckades gå ner mer än 1-2 kg till fram till 13:e juni så förbättrade jag min kondition och min styrka avsevärt och jag lyckades tappa 2 klädstorlekar.
Sagt och gjort. Den 13:e juni gav jag mig då slutligen iväg på min resa. Helt på egen hand utan sällskap av någon gav jag mig alltså av från hemmet den morgonen. Tågluffade mig genom Europa ner till Pied de Port på den franska sidan av pyrenéerna och började min vandring den 15:e juni. Första dagen korsade jag pyreneérna över till den Spanska sidan. Sedan gick jag mellan 2-2,5 mil/ dag den första veckan. Men i takt med att jag tappade vikt och blev starkare så ökade mina sträckor, och sista veckan så avverkade jag mellan 4-4,5 mil/dag. När jag slutligen kom i mål i Santiago de Compostela så hade jag vandrat sträckan på 28 dagar istället för 40. Min vikt var nu 81 och jag hade en fett% i kroppen som låg på 22%. Jag hade dessutom lärt känna många nya spännande människor längs med vägen, sett och upplevt så mycket vackert, både landskapet och människorna, och hunnit förälska mig en gång.
Sen när jag kom tillbaka igen lyckades jag tappa lite av min motivation igen. I jämförelse med min pilgrimsvandring så var människorna här mer självupptagna och rent av elaka och många av mina så kallade "vänner" gnällde mest över min viktnedgång. Jag fick inget stöd eller motivation.
Så det hela resulterade i att jag joinade en 2 veckor lång studentfest där spriten var lika flödande som vatten ur kranarna. Summan av kardemumman en viktuppgång till 85 kg.
Så... det var summan av allt fram tills idag.
onsdag 9 december 2009
En bokenkät
Snodde den från Ett hem utan böcker.
Vilken bok i dina hyllor har du haft längst?
Jag minns faktiskt inte. Har sålt undan en massa böcker på sistone så jag misstänker att några av mina äldsta har försvunnit på tradera. Men Den äldsta jag kan se från min plats i soffan är Fåraherdens dotter av Elizabeth Moon.
Vad… läser du just nu? läste du senast? ska du läsa sedan?
Just nu läser Ghost hunter av Michelle Paver. 6:e och sista delen i Chronicles of Ancient Darkness. Har bara hunnit ett kap in i boken so far. Innan den så läste jag Du tillhör mig av Nicci French. Den var bättre än förväntat måste jag säga. Vet inte om jag kommer läsa så mkt mer av förattarna dock då jag har fått intrycket av att alla deras böcker är mer eller mindre samma story om och om igen. Nästa bok i listan är nog antingen Steel Remains av Richard Morgan eller The Blade Itself av Joe Abercombie.
Vilken bok verkade alla utom du gilla?
Har inte mycket till övers för varken Eddings eller Tolkiens böcker och brukar bli lynchad när jag berättar det för folk. Sen så har vi hela Twilight serien. Har inte läst böckerna, vill inte läsa böckerna, och jag kommer inte läsa böckerna. Ser man något brunt och rykande på marken så böjer man sig inte ner för att smaka, oavsett hur mycket alla andra intygar att det är chokladpudding.
Vilken bok intalar du dig själv att du ska läsa?
Nionde grottan av Jean M Auel. Läste de tidigare böckerna när jag var yngre men har aldrig kommit till skott med den. Av någon orsak så har jag fått för mig att jag isf måste sträckläsa alla de tidigare i serien innan jag ger mig i kast med den sista.
Vilken bok som kommer ut inom ett år kommer du prioritera att läsa?
Inte vad jag kan komma på. Jag fungerar inte riktigt på det viset. Har inte riktigt koll på kommande böcker för 2010. ;/
Sista sidan: läser du den först, eller väntar du tills det är dags?
Nej!?! Varför skulle man vilja det??
“Författarens tack”: slöseri med papper och bläck, eller intressant?
Jag har lite tvångsbeteende när det kommer till författarens tack och kan helt enkelt inte hoppa över det :(
Ibland önskar jag att de inte fanns där, likaså comments about the author, och praise for "insert författares namn" other books. Men skriver jag själv något så finns där nog en lång lista med folk jag vill tacka. xD
Vilken karaktär skulle du vilja byta plats med?
Någon av mina egna tror jag. *rodnar*
Vilken/vilka författare, som du inte redan har läst, vill du läsa?
Joe Abercombie, Richard Morgan, J.V Jones, Stephen Erikson m.fl.
Vilken/vilka böcker i dina hyllor har du haft sedan du gick i skolan?
Jag går fortfarande i skolan. x3
Vilken/vilka böcker har fått följa med dig på flest resor?
Tar inte med mig böcker när jag reser. Bara massa extravikt i ryggsäcken. Kanske köper jag en bok på flygplatsen på vägen hem men det blir sällan att jag läser den.
Fanns det någon obligatorisk läsning som du hatade i skolan, men som visat sig vara riktigt bra tio år senare?
Nej. Jag och mina lärare har fortfarande inte samma smak. xD
Stephen King eller Anne Rice?
*rycker på axlarna* Inget stort fan av Rice, inget stort fan av King. Är dock väldigt nyfiken på Kings Dark Tower serie.
Begagnade eller sprillans nya böcker?
Det beror på boken. Finns ibland en viss charm med begagnade böcker men jag älskar nya böcker. Hur de känns, hur de luktar och hur de "låter".
Har du sett en film som visade sig vara bättre än originalet, det vill säga boken?
Inte vad jag kan komma på. Tycker förvisso bättre om sagorna i många Disneyfilmer än orginalen. Lilla sjöljungfrun t.ex. :D
Finns det någon vars boktips du alltid lyssnar på?
Not really. Brukar välja mina böcker på ren magkänsla.
Rekommendera en bok eller en serie:
Paksenarrion triologin är väldigt mysig. Gillar starka Jean d'Arc karaktärer, även om sista delen är si sådär. Annars så är Michelle Pavers Chronicles of Ancient Darkness väldigt bra. De riktar sig förvisso till barn/ungdom, men de är de första böckerna av arkeologisk karaktär som jag som historiker/arkeolog inte sitter och spyr galla över. :D
Vilken bok i dina hyllor har du haft längst?
Jag minns faktiskt inte. Har sålt undan en massa böcker på sistone så jag misstänker att några av mina äldsta har försvunnit på tradera. Men Den äldsta jag kan se från min plats i soffan är Fåraherdens dotter av Elizabeth Moon.
Vad… läser du just nu? läste du senast? ska du läsa sedan?
Just nu läser Ghost hunter av Michelle Paver. 6:e och sista delen i Chronicles of Ancient Darkness. Har bara hunnit ett kap in i boken so far. Innan den så läste jag Du tillhör mig av Nicci French. Den var bättre än förväntat måste jag säga. Vet inte om jag kommer läsa så mkt mer av förattarna dock då jag har fått intrycket av att alla deras böcker är mer eller mindre samma story om och om igen. Nästa bok i listan är nog antingen Steel Remains av Richard Morgan eller The Blade Itself av Joe Abercombie.
Vilken bok verkade alla utom du gilla?
Har inte mycket till övers för varken Eddings eller Tolkiens böcker och brukar bli lynchad när jag berättar det för folk. Sen så har vi hela Twilight serien. Har inte läst böckerna, vill inte läsa böckerna, och jag kommer inte läsa böckerna. Ser man något brunt och rykande på marken så böjer man sig inte ner för att smaka, oavsett hur mycket alla andra intygar att det är chokladpudding.
Vilken bok intalar du dig själv att du ska läsa?
Nionde grottan av Jean M Auel. Läste de tidigare böckerna när jag var yngre men har aldrig kommit till skott med den. Av någon orsak så har jag fått för mig att jag isf måste sträckläsa alla de tidigare i serien innan jag ger mig i kast med den sista.
Vilken bok som kommer ut inom ett år kommer du prioritera att läsa?
Inte vad jag kan komma på. Jag fungerar inte riktigt på det viset. Har inte riktigt koll på kommande böcker för 2010. ;/
Sista sidan: läser du den först, eller väntar du tills det är dags?
Nej!?! Varför skulle man vilja det??
“Författarens tack”: slöseri med papper och bläck, eller intressant?
Jag har lite tvångsbeteende när det kommer till författarens tack och kan helt enkelt inte hoppa över det :(
Ibland önskar jag att de inte fanns där, likaså comments about the author, och praise for "insert författares namn" other books. Men skriver jag själv något så finns där nog en lång lista med folk jag vill tacka. xD
Vilken karaktär skulle du vilja byta plats med?
Någon av mina egna tror jag. *rodnar*
Vilken/vilka författare, som du inte redan har läst, vill du läsa?
Joe Abercombie, Richard Morgan, J.V Jones, Stephen Erikson m.fl.
Vilken/vilka böcker i dina hyllor har du haft sedan du gick i skolan?
Jag går fortfarande i skolan. x3
Vilken/vilka böcker har fått följa med dig på flest resor?
Tar inte med mig böcker när jag reser. Bara massa extravikt i ryggsäcken. Kanske köper jag en bok på flygplatsen på vägen hem men det blir sällan att jag läser den.
Fanns det någon obligatorisk läsning som du hatade i skolan, men som visat sig vara riktigt bra tio år senare?
Nej. Jag och mina lärare har fortfarande inte samma smak. xD
Stephen King eller Anne Rice?
*rycker på axlarna* Inget stort fan av Rice, inget stort fan av King. Är dock väldigt nyfiken på Kings Dark Tower serie.
Begagnade eller sprillans nya böcker?
Det beror på boken. Finns ibland en viss charm med begagnade böcker men jag älskar nya böcker. Hur de känns, hur de luktar och hur de "låter".
Har du sett en film som visade sig vara bättre än originalet, det vill säga boken?
Inte vad jag kan komma på. Tycker förvisso bättre om sagorna i många Disneyfilmer än orginalen. Lilla sjöljungfrun t.ex. :D
Finns det någon vars boktips du alltid lyssnar på?
Not really. Brukar välja mina böcker på ren magkänsla.
Rekommendera en bok eller en serie:
Paksenarrion triologin är väldigt mysig. Gillar starka Jean d'Arc karaktärer, även om sista delen är si sådär. Annars så är Michelle Pavers Chronicles of Ancient Darkness väldigt bra. De riktar sig förvisso till barn/ungdom, men de är de första böckerna av arkeologisk karaktär som jag som historiker/arkeolog inte sitter och spyr galla över. :D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)