måndag 30 maj 2011

Till minne av...

Vi satt i samma rum han och jag. Båda med våra sorger och smärtor tryckandes på våra hjärtan. Han gav mig en blick från sidan och han drog svagt på munnen. I hans ögon brann ingen eld längre och jag visste att han tänkte på allt jag gjort mot honom. Allt han någonsin haft har jag tagit ifrån honom allt han någonsin känt något för har berövats honom. Och i det sneda leende han gav mig så undrar jag om jag inte kunde utläsa en vag förnöjsamhet. Någonstans undrade jag om han tyckte att det hade blivit min tur nu. Min tur att få lida så som jag hade låtit honom lida.

Vi satt i samma rum han och jag. Inget ljus trängde ner till oss där vi satt sida vid sida. Han med tom blick och ett snett leende. Jag, en skugga med ett värkande hjärta. Båda med minnen av nära och kära som vi hade velat hålla nära oss mycket längre. Båda med skuldkänslor för att vi inte ägnade dem som nu har gått vidare all den tid som de verkligen förtjänade.

Jag grät högt till ljudet av deras röster, deras personligheter skämt och egenheter. Tankar av dem som döda ting. Som ruttnande kroppar långt nere i jorden eller brända till aska. Jag grät högt medan livet tycktes mig en för tung börda att bära.

Vi satt i samma rum han och jag.


Jag saknar er! <3


fredag 27 maj 2011

Vänner...


Jag älskar mina vänner!!! Både dem här på ön, de som har flytt härifrån och de som aldrig flyttade hit. Vad hade jag varit utan dem?? Frågan är nu bara vem som finns kvar därute att betala borgen för oss? )

onsdag 25 maj 2011

Lyssna till ditt hjärta?


Sitter här i vårrusket och läser igenom min egen blogg. Det var ett tag sedan jag skrev något sist. Har inte haft så mycket tid för mig själv på sistone. Hela tiden har det varit något på gång och jag gillar inte att blogga när jag har folk runt mig.

Det är svårt ibland. Så är det för alla människor. Många av mina vänner, och jag med dem, känner sig tyvärr deppade för tillfället. En väninna skriver så vackert i sin blogg och jag önskar nästan att jag hade ett hjärta som hennes, och en själ som var lika fri och ofjättrad av mörka tvångstankar och cynisk bitterhet.


Själv är jag en kvinna som styrs av min hjärnas privata lila stasi-regim. Går något det minsta bra för mig, eller om spontana känslor börjar dyka upp, så formar jag snabbt alltihop till en rubriks kub som jag genast plockar upp och börjar vrida och vända på tills det inte finns den minsta chans att färgerna någonsin kommer att hamna rätt igen.


Men när det kommer till att ge andra råd så är jag ett ljusets riddare, en klarsynthetens förespråkare. Jag sitter där på min vackra vita springare av förnuft och spetsar alla negativa tankar som lurar på mina vänner. Rättvisan är min lans och lyckan är min sköld. Sen när slaget är vunnet så haltar jag lojt hem till min murkna lilla stuga ute i den mörka skogen och sitter där i förtvivlans sura regn till ännu ett rop på hjälp hörs över hedarna.

Jag vet inom mig att även om lösningen till livets alla problem kan tyckas ligga långt borta, så är sanningen den att man aldrig behöver vandra vidare långt för att hitta vägen som leder till den. Man ska se på vägarna som ligger framför en och låta sitt hjärta styra. Den väg som väljs genom hjärtat är den väg som leder dit du ska vara i livet

Så enkelt. Så förnuftigt. Men ändå så fruktansvärt svårt att följa. Jag börjar känna att vägen kallar på mig igen. Jag måste ge mig ut på den och höra vad universum vill mig. Det är tid för begrundan och rannsakan.


söndag 15 maj 2011

Gunnråg och Råger



Jag har döpt dem till Gunnråg och Råger.



Gunnråg
Gunnråg är en satt, och sur liten dam som ägnar sig åt sofistikerat småbubbel. Hon föddes ur ett Ekologiskt rågmjöl och ljummet Visbyvatten. Hon är inte typen som bubblar och fräser våldsamt men när hon får hoppa ner i en bunke god rågsikt (helst med lite kummin och rågkross i) så släpper hämningarna. Får hon dessutom stå och mysa under ugnslampan så spinner hon som en kattunge.




Råger
Råger är en ung och kaxigt bubblig typ. Han är hungrig av sig och äter ofta och mycket. Det bästa han vet är rågsikt blandat med en liten droppe honung. Men han får ofta stå i kylskåpet och lugna ner sig lite eftersom han kan bli lite för mycket och gärna försöker bubbla upp ur sin burk. Råger föddes ur en rörig familj, en blandning av rågsikt, ekologiskt rågmjöl, grahamsmjöl, honung och ljummet Visbyvatten. Alla dessa har präglat hans bubbliga personlighet. Han spenderar gärna tid med Gunnråg under ugnslampan och väntar just nu på att få hoppa ner i en bunke fylld med spännande ingredienser där han kan få utlopp för sin energi.

Ett av Gunnrågs första avkommor. Ett luftigt och gott Kumminbröd med mycket karaktär. 








söndag 1 maj 2011

Blod på pappret, inte lite utan rent, mörkt blod. Det börjar susa i öronen, kolsyrebubblorna börjar koka. Rummet snurrar, det blir svart för ögonen. Jag vill skrika när benen viker sig, men jag hör bara kvävda pip. Väsande andetag.
Jag skakar, jag gråter. Jag kommer dö. Jag kommer dö. Hjärtat rusar och pulsen bultar som hammare på städ. Ringer i öronen och spränger i huvudet på mig. Saliven blir sur, smakar järn. Fingrarna domnar, och jag hyperventilerar när blodet fortsätter droppa nerför hakan på mig. Jag är så rädd... Andetagen bränner i bröstet på mig och jag försöker panikslaget suga i mig luft för att inte kvävas.