söndag 1 maj 2011

Blod på pappret, inte lite utan rent, mörkt blod. Det börjar susa i öronen, kolsyrebubblorna börjar koka. Rummet snurrar, det blir svart för ögonen. Jag vill skrika när benen viker sig, men jag hör bara kvävda pip. Väsande andetag.
Jag skakar, jag gråter. Jag kommer dö. Jag kommer dö. Hjärtat rusar och pulsen bultar som hammare på städ. Ringer i öronen och spränger i huvudet på mig. Saliven blir sur, smakar järn. Fingrarna domnar, och jag hyperventilerar när blodet fortsätter droppa nerför hakan på mig. Jag är så rädd... Andetagen bränner i bröstet på mig och jag försöker panikslaget suga i mig luft för att inte kvävas.

1 kommentar:

  1. *kramar massor på* Du är inte en dålig människa, du är sjuk, och det är inte ditt fel.
    Behöver du hjälp att skrika på doktorn igen så kan vi traska ner alla 4 en gång till. Vi fixar det. :)

    Tills dess är du jättevälkommen ut hit om du bara vill slöa och bli matad ett tag.
    Ta hand om dig, eller låt dig i alla fall bli omhändertagen. :)

    SvaraRadera