Lite random dödsångest

Gårdagen var minst sagt intressant. 10 timmars exkursion runt kalkklippan där vi tittade på medeltida gårdar och kyrkor tillsammans med den ondaste varelse som satt sin fot på den här planeten. Den mest sadistiska, morbida och skadeglada lärare du kan tänka dig. Don't get me wrong. Han är helt underbar lärare på sitt egna lilla vis. Bara man förbiser dödsångesten som griper en så fort han är i ens närhet och hans tyska brytning som för tankarna tillbaka till förintelsen så kan man faktiskt ha lite roligt i hans sällskap.

Men instängd i 1 st minibuss medan han susar fram på de Gotländska 70-vägarna som om det vore tyska autobahn är väl kanske inte någon hit. Han skrattade rått medan han tog 90 graderskurvor i minst 100 knyck och man kunde inte låta bli att tänka på Barbossa i At Worlds End när han vilt frustande slänger sig in i den skummande malströmmen. Sca-AA-ry!! Han är nog den enda man kan tänka sig backa i 90 km/h på en landsväg också.

Det mest intressanta på exkursionen var dock när han drog med oss upp i Garda kyrka för att titta på det gamla trätaket från 1100-talet. Otroligt vackert. Men det är något med att balansera på en tunn planka ovanför ett fall på minst 6 meter med endast 900 år gammalt trä att i övrigt stödja sig mot, medan en ond tysk jävlel glatt hoppar upp och ner på sagda tunna träplanka, som inte riktigt tilltalar en mycket höjdrädd Nikki. Som sagt... Konstant dödsångest under gårdagen.

Passion! Hahaha!

En kväll ute. Musikens rytmer får ditt blod att svalla och alkoholen sätter din själ i brand. Hon är en mörk blick fylld med lockelse. Hon är en antydan till ett leende som säger ”ja jag jagar dig”. Jägaren är ett möte på dansgolvet eller i baren där hon ler glatt mot dig som om hon bara har det jäkligt roligt som med vem som helst av hennes vänner, och fastän hon över musiken ropar till dig en så enkel sak som; ”har du kul”? så borrar sig hennes blick in i ditt medvetande och säger ”Jag vill ha dig och jag ser på dig att du njuter av varje ögonblick jag finns i din närhet”. Hon finns där igen när du sätter dig ner i loungerummet med dina vänner. Hon skrattar och skämtar med alla runt bordet, fortfarande tillsynes oberörd av din närhet. Men samtidigt så ”råkar” hon ibland röra vid dig med oskyldiga och helt oavsiktliga snuddningar tills luften nästan tycks vibrera. Du ser på henne och vet att hon har fått dig att vilja ha henne förmodligen aningen mer än vad hon vill ha dig.

Senare så är hon där i baren, och i trängseln råkar era kroppar pressas hårt samman mot varandra. Nästan omärkligt känner du antydan till en varm andedräkt vid halsen och hur hennes näsa försiktigt snuddar vid ditt hår. I nästa stund drar hon sig undan som om ingenting märkvärdigt skulle ha inträffat och du står kvar där undrandes. Var det avsiktligt eller ej? Du lockas till att följa efter. Undran, tvivel och förhoppning drar dig till henne och hon har dig i ett grepp som är starkare än någon lust eller ens kärlek. Du har drabbats av passionens sötma. Du har blivit lockad och du vill ha mer. I ett annat hörn, som om du vore helt bortglömd står hon och sysslar med annat. Kanske t.o.m. pratar med någon annan. Du undrar...

Men när era blickar slutligen möts igen så söker samma mörka suggestiva blick upp din. Lika fylld av lockelse och nu kanske även ett löfte. Du vevas in. Kommer fram och börjar en lite tafatt konversation. Munnen rör sig men ni båda vet att det inte är därför du är där. Era kroppar dras långsamt närmare varandra och du tystnar när hon för upp handen till ditt ansikte för att ”rätta” till några hårlockar. Innan du vet ordet av det så snuddar ett par mjuka läppar vid dina. Försiktigt. Lekfullt. Hon retas. Hon lovar utan att infria... Sträcker dig så tunn hon bara kan innan hon i en sista stegring av dina förväntningar drar dig till sig och ger dig vad du trånat efter. Bekräftelse. Njutning. Passion. Kyssar som börjar som rosenblad sedan bränner som eld