Lite random dödsångest

Gårdagen var minst sagt intressant. 10 timmars exkursion runt kalkklippan där vi tittade på medeltida gårdar och kyrkor tillsammans med den ondaste varelse som satt sin fot på den här planeten. Den mest sadistiska, morbida och skadeglada lärare du kan tänka dig. Don't get me wrong. Han är helt underbar lärare på sitt egna lilla vis. Bara man förbiser dödsångesten som griper en så fort han är i ens närhet och hans tyska brytning som för tankarna tillbaka till förintelsen så kan man faktiskt ha lite roligt i hans sällskap.

Men instängd i 1 st minibuss medan han susar fram på de Gotländska 70-vägarna som om det vore tyska autobahn är väl kanske inte någon hit. Han skrattade rått medan han tog 90 graderskurvor i minst 100 knyck och man kunde inte låta bli att tänka på Barbossa i At Worlds End när han vilt frustande slänger sig in i den skummande malströmmen. Sca-AA-ry!! Han är nog den enda man kan tänka sig backa i 90 km/h på en landsväg också.

Det mest intressanta på exkursionen var dock när han drog med oss upp i Garda kyrka för att titta på det gamla trätaket från 1100-talet. Otroligt vackert. Men det är något med att balansera på en tunn planka ovanför ett fall på minst 6 meter med endast 900 år gammalt trä att i övrigt stödja sig mot, medan en ond tysk jävlel glatt hoppar upp och ner på sagda tunna träplanka, som inte riktigt tilltalar en mycket höjdrädd Nikki. Som sagt... Konstant dödsångest under gårdagen.