Som vanligt...

Tänkte jag mjukstarta mitt bloggande med en enkel liten sak som gör mig glad. Jag älskar utsikten från mitt köksfönster. Inget märkvärdigt egentligen. En vändzon, cykelställ, parkerade bilar, byggnader och en trafikerad väg. Men varje dag så kommer en kvinna gående med en äldre Golden Retriever till sitt jobb i byggnaden mitt emot och bara att se den makliga lunsen och den tålmodiga matten som lugnt väntar in sin äldre vän gör mig jätteglad. Det är verkligen en vacker utsikt och den är värd att vänta på. ;)